Mina Hundar
I familjen har vi två mellistikar 2 och 5år gamla, den äldsta
tiken är min egen och hon heter (Mascars Mörcedes) men hon kallas
för Flisa. Till färgen är hon silvergrå, det är
en pigg dam för det mesta, och hon tackar inte nej till en skön
lur i soffan framför tvn. Flisa var mycket självständig och
egensinnig , redan som valp gav hon sig ut på skogsäventyr, rädd
att komma för långt bort, ifrån oss (familjen)störde
henne inte det minsta. Hon är som schnauzern är mest ett riktigt
"charmtroll" och hon är en riktig godisråtta godis
är det bästa som finns tycker hon. När hon växte till
sig förstod jag om jag skulle få någon ordning på
henne så var jag tvungen att gå valpkurs, därefter tog
vi också och gick allmänlydnad två gånger. Första
allmänlydnadskursen var hon upptagen av allt annat hundar, instruktörer
och andra hundägare, andra gången gick det något bättre.
Vi har också provat på det här med "utställning"
och fick blodad tand. Hittils har hon fått ett antal 1:a priser, CK,
HP, några gånger har det gått mycket bra med CERT BIM
OCH BIR Men helst vill hon vara i skogen där drar hon fram som en "bulldozer".
Spår och sök är hennes melodi, hon älskar att hitta
"figgar" i skogen, eller att följa ett spännade spår.
Tilda (Mascars Måtilda) Tilda med stort T. När Flisa var 3 år
gammal tänkte vi att hon skulle få gå i avel, därför
ringde vi till uppfödaren och diskutrerade med henne, men istället
fick vi förfrågan om vi inte ville ha en tikvalp hade hon hade
inte något hem, vi sa ja. Det visade sig ganska snart att Tilda inte
var så lik en schnauzer, hon var rädd för allt och alla.
Hon var också mycket känslig liten dam som fick en del infektioner.
Hon är lite speciell men en mycket go vovve, en riktig pussgurka, och
till skilland från Flisa vill hon lära sig nya saker, och utför
de i ett rasande tempo. Flisa är mer att hon gör saker som hon
måste. Tillbaka till Tilda som är mammas hund och det märks
mycket tydligt på henne, hon blir jätteledsen när inte mamma
är hemma eller inte bryr sig om henne. Tilda har vi fått jobba
med jättemycket med eftersom hon har varit rätt för andra
människor och det har gjort att hon har morrat och skällt varje
gång som hon har fått syn på en ny människa och det
har inte gått att bryta henne. Dessutom jagar hon bilar vilket har
varit ett stort problem eftersom vi bor nära en landsväg där
det kör en hel del bilar. Idag är Tilda mycket lugnare, man kan
bryta henne hon skäller inte lika mycket på folk längre
och bilproblemmet börjar vi också komma i land l med. Idag är
det mer sök, spår och lydnad som vi tränar. För någon
vecka sedan har mamma och Tilda börjat allmänlydnadskurs också
det går bra för de. Det blir nog hund av Tilda med till slut..
