NEW YORK 22 FEBRUARI 1924

Varje människa är i stort behov av i synnerhet en övning, både om man vill fortsätta "arbetet" och för det yttre livet.
Vi har två liv, ett inre och ett yttre liv, och sålunda har vi två typer av överväganden. Vi överväger oavbrutet.
När hon tittar på mig, känner jag antipati mot henne inom mig. Jag är sur på henne, men utåt sett är jag tillmötesgående därför att jag måste vara det eftersom jag behöver henne. Inom mig är jag vad jag är, men utåt sett är jag annorlunda. Detta är yttre överväganden. Nu säger hon att jag är en dåre. Detta förargar mig. Faktumet att jag är arg är resultatet, men vad som händer inom mig är inre överväganden.
De inre och yttre övervägandena är olika. Vi måste lära oss att kontrollera båda dessa typer av överväganden: de yttre och de inre. Vi vill förändras. Inte bara inåt utan även utåt.
Igår, när hon gav mig en ovänlig blick, blev jag sur. Men idag förstår jag att anledningen till att hon tittade på det sättet kanske är att hon är en dåre; eller att hon hade fått reda på eller hört någonting om mig. Så idag vill jag bevara mitt lugn. Hon är en slav och jag tänker inte bli arg på henne inom mig. Från och med idag tänker jag vara lugn inom mig.
Utåt sett vill jag idag vara tillmötesgående, men om det blir nödvändigt kan jag framstå som arg. Utåt sett måste det bli vad som är bäst för henne och mig. Jag måste överväga. Inre och yttre övervägande måste vara olika I den ordinära människan är den yttre attityden resultatet av den inre. Om hon är tillmötesgående, är jag det också. Dessa attityder bör vara separerade från varandra.
Inom sig bör man vara fri från överväganden, men utåt bör man överväga mer än man har gjort hittills. Den ordinära människan lever utifrån det sätt hon blir dikterad inifrån.
När vi talar om att förändras, utgår vi från nödvändigheten av inre förändring. Om allt utåt sett är okay, så är en förändring inte nödvändig. Om det inte är okay så kanske det inte heller behöver förändras , eftersom det kanske är originellt. Vad som är nödvändigt är en inre förändring.
Fram till nu har vi inte ändrat någonting, men från och med idag vill vi förändras. Men hur? Till att börja med måste vi separera och sen sortera ut, ta bort vad som är värdelöst och bygga nånting nytt. Människan har mycket som är bra och mycket som är dåligt. Om vi tar bort allt, så blir vi senare tvungna att samla ihop igen. Om en människa inte har tillräckligt på sin externa sida, så behöver han täppa till luckorna. Den som inte är tillräckligt bildad bör bilda sig. Men detta är för "livet".
"Arbetet" behöver inget yttre. Endast det inre behövs. Utåt ska man spela en roll i alla sammanhang. Utåt ska man vara skådespelare, annars klarar man inte av vad livet kräver. En människa beter sig på ett sätt; en annan på ett annorlunda sätt: om du vill vara vän med båda och beter dig på det ena sättet, så kommer en utav dem inte gilla det; om du beter dig på ett sätt som den andra människan föredrar, kommer den första tycka illa om det. Du bör bete dig mot den ena människan som den föredrar och mot den andra som den föredrar.
På så sätt blir era liv mycket enklare.
Men inom er måste det vara skillnad: skillnad i relation till den ena respektive den andra.
Som tillståndet är nu, framförallt i vår tid, så överväger varje människa helt och hållet mekaniskt. Vi reagerar mot allting som påverkar oss utifrån. Nu lyder vi bara order. Hon är trevlig, och jag är trevlig; hon är dum, och jag är dum. Jag är som hon vill att jag ska vara, jag är en marionett. Men hon är också en mekanisk marionett. Hon lyder också order mekaniskt och gör vad andra vill hon ska göra
Vi måste sluta upp med att reagera inom oss. Om någon beter sig dumt, så får vi inte reagera inom oss. Den som klarar av att göra detta kommer bli mer fri. Det är mycket svårt.

Inom oss har vi en häst; den lyder order från yttervärlden. Och vårt förstånd är alltför kraftlöst för att kunna påverka det. Även om vårt förstånd ger ordern att stanna, kommer ingenting inom oss att göra det.
Vi utbildar endast vårt förstånd, vi vet hur vi ska bete oss med ditt och med datt. "Goddag." "Hur mår du?" Men det är endast kusken som vet detta. Han sitter på sin kuskbock och har läst om detta. Hästen däremot har ingen bildning överhuvudtaget. Den har inte ens fått lära sig alfabetet, den kan inget språk, den gick aldrig i skolan. Hästen var även den kapabel att lära sig, men vi har glömt hur man gör . . . . Så den växte upp försummad och föräldralös. Den kan endast två ord: höger och vänster.
Vad jag sa om inre förändring gäller endast nödvändigheten att förändra hästen. Om hästen förändras så kan vi även förändras utåt. Om inte hästen förändras så kommer allt vara som det alltid har varit, oberoende av hur mycket vi lär oss.
Det är lätt att bestämma sig för att förändras när man sitter i lugn och ro i sin kammare. Men så snart man möter någon, sparkar hästen. Inom oss har vi en häst.
Hästen måste förändras.
Om någon tror att självstudier hjälper och tror sig kunna förändras av det så misstar han sig. Även om han läser alla böcker som finns, studerar i hundra år, bemästrar all kunskap, alla mysterier, så kommer ingenting komma ut av det.
Eftersom all kunskap kommer att tillhöra kusken. Och han, även om han har mycket kunskap, kan inte dra vagnen utan hästen - den är för tung.
Först och främst måste ni inse att ni är inte vad ni tror er vara. Ni kan vara säkra på det, tro mig. Ni är hästen, och om ni vill sätta igång med arbetet, så måste hästen lära sig att språk så ni kan kommunicera med den, berätta för den vad ni vet och övertyga honom om nödvändigheten av att så att säga förändra sin disposition. Om ni lyckas med det, då kommer, med er hjälp, hästen kunna börja bli undervisad. Men förändring är endast möjlig från insidan.
Vad vagnen beträffar, dess existens glömdes bort helt. Den är också en del, och en viktig del, av teamet. Den har sitt eget liv. Sin egen psykologi. Den tänker, är hungrig, har begär, tar del i det gemensamma arbetet. Den skulle också ha blivit uppfostrad, skickad till skolan, men varken föräldrarna eller någon annan brydde sig. Endast kusken fick utbildning. Han är språkkunnig, vet var den och den gatan ligger. Men han kan inte komma fram av sig själv.
Från början var vår vagn byggd för en ordinär stad; alla mekaniska delar formades för att den skulle köras på en vanlig gata. Vagnen har många små kugghjul. Iden var att ojämnheterna i vägen skulle göra att oljan fördelade sig jämnt och på så sett smörja vagnen. Men allt detta kalkylerades för en stad där vägarna inte var så jämna. Nu har staden förändrats , man konstruktionen av vagnen är densamma. Den var gjord för att transportera bagage, men nu tar den endast passagerare. Och den åker alltid på samma väg, "Broadway." Vissa delar rostar ihop på grund av att de inte används. Om den i vissa fall behöver köras på en annorlunda väg, slipper den sällan ifrån skador och en mer eller mindre grundlig översyn efteråt. Sönder eller inte, på "Broadway" fungerar den, men för en annan väg måste den förändras.
Varje vagn har sin egen rörelseenergi , men i vissa avseenden har den minskat. Och den kan inte ta sig fram utan en viss mängd rörelseenergi.
Dessutom så kan hästen bara dra, låt oss säga femtio kilo, medan vagnen kan ta hundra kilo. Så även om dom vill, kan dom inte fungera tillsammans.
Vissa maskiner är så förstörda att inget kan göras. De kan endast säljas. Andra kan fortfarande lagas. Men för det krävs lång tid, eftersom många delar är så nedgångna. Maskinen måste plockas isär, alla metalldelar måste rengöras, oljas in och bli hopsatta igen. En hel del måste bytas ut. Vissa delar är billiga och går att få tag på, medan andra är dyra och omöjliga att ersätta - kostnaden skulle bli för hög. I vissa fall är det billigare att köpa en ny vagn än att reparera den gamla.
Med största sannolikhet sitter alla härinne och önskar och kan endast önska med en del sig själv. Återigen är det kusken, för han har läst något, hört något. Han har många fantasier, han åker till och med till månen i sina drömmar.
De som tror de kan göra någonting med sig själva misstar sig. Att ändra nånting inom sig är mycket svårt. Den kunskap ni har är endast kuskens kunskap. All er kunskap är endast manipulationer. Riktig förändring är en mycket svår sak, svårare än att finna flera hundratusen dollar på gatan.

Fråga: Varför blev inte hästen undervisad?

Svar: Farföräldrarna glömde bort det undan för undan, och likaså alla släktingar. Undervisning kräver tid, kräver uppoffring; livet blir mindre fridfullt. Först berodde det på slöhet, senare glömde de bort hur.
Återigen är det lagen om tre som verkar. Mellan den positiva och den negativa principen måste det finnas friktion, lidande. Lidande leder till den tredje principen. Det är hundra gånger enklare att vara passiv så att lidande och resultaten händer utanför istället för inom dig. Inre resultat åstadkoms när allting tilldrar sig inom dig.
Ibland är vi aktiva, andra stunder är vi passiva. En timme är vi aktiva, i nästa är vi passiva
När vi är aktiva blir vi förbrukade, när vi är passiva vilar vi. Men när allting pågår inom dig, kan du inte vila, lagen verkar alltid. Även om du inte lider, är du inte lugn.
Varje människa ogillar lidande, vill bevara lugnet. Varje människa väljer vad som är lättast, minst besvärande, försöker att inte tänka för mycket. Gradvis vilade farföräldrarna mer och mer. Första dagen, fem minuters vila; nästa dag, tio minuter; och så vidare. Efter en tid tillbringades halva dagen i vila. Och lagen är sån att om nånting ökar med en del, så minskar nånting annat med lika mycket. Gradvis glömde era farföräldrar bort att undervisa hästen. Nu finns det ingen som kommer ihåg hur man gör.

Fråga: Hur börjar man den inre förändringen?

Svar: Mitt råd är - vad jag sa om överväganden. Du måste sätta igång att lära hästen ett språk, förbereda den för viljan att förändras.
Vagnen och hästen är förenade. Hästen och kusken är också förenade genom tyglarna. Hästen kan två ord - höger och vänster. Ibland kan inte kusken ge order till hästen eftersom tyglarna har den egenheten att ibland vara för tjocka och ibland för tunna. Dom är inte gjorda av läder. När tyglarna blir för tunna blir hästen okontrollerbar. Hästen kan bara tyglarnas språk. Hur mycket än kusken skriker, "Gå höger," rör sig inte hästen ur fläcken. Om han drar i tyglarna förstår den. Kanske kan hästen nåt språk, men inte det kusken pratar. Kanske är det arabiska.
På samma sätt förhåller det sig mellan hästen och vagnen, med skaklarna. Det kräver en annan förklaring.
Vi har nånting inom oss som liknar magnetism. Det består inte av en utan av flera ämnen. Det är en viktig del av oss. Det skapas när maskinen jobbar.
När vi talade om föda nämnde vi bara en oktav. Men det rör sig om tre oktaver. En oktav producerar ett ämne, de andra oktaverna producerar andra ämnen. Si är resultatet av den första oktaven. När maskinen arbetar mekaniskt, produceras ämne No. 1. När vi arbetar undermedvetet, produceras ett annat slags ämne. Om det inte pågår något undermedvetet arbete skapas inte denna substans. När vi arbetar medvetet, produceras ett tredje ämne.
Låt oss undersöka dessa tre. Det första ämnet korresponderar till skaklarna, det andra till tyglarna, det tredje till substansen som tillåter kusken att höra passageraren. Ni känner till att ljud inte fortplantar sig i vakuum, det måste finnas nån substans.
Vi måste förstå skillnaden mellan en tillfällig passagerare och herren över vagnen. "Jaget" är herren, om vi har något "Jag." Om vi inte har det, sitter det ändå alltid någon annan i vagnen och ger order till kusken. Mellan passageraren och kusken finns ett ämne som tillåter kusken att höra Om ämnet finns där beror på många slumpmässiga faktorer. Det kan vara frånvarande. Om ämnet har ackumulerat sig så kan passageraren ge order till kusken, men kusken kan inte beordra hästen, o.s.v. Ibland går det, ibland inte, det beror på hur mycket av ämnet som finns just då. I morgon kan du, idag kan du inte. Detta ämne är resultatet av många faktorer
Ett av dessa ämnen formas när vi lider. Vi lider alltid när vi inte är mekaniskt lugna. Det finns olika typer av lidande. Till exempel, jag vill berätta nånting för dig, men jag känner att det är bäst att tiga. En del av mig vill berätta, den andra vill tiga. Kampen producerar en substans. Gradvis samlas denna substans upp på ett särskilt ställe.

Fråga: Vad är inspiration?

Svar: Inspiration är en association. Det är produkten av ett center. Inspiration är av lågt värde, det kan jag försäkra er om. Endast konflikt, argumentation, producerar resultat.
Alltid där det finns ett aktivt element finns det också ett passivt. Om du tror på Gud, tror du också på djävulen. Allt detta har inget värde. Om du är god eller ond - det är inte värt någonting. Endast en konflikt mellan två sidor har något värde. Endast när tillräckligt mycket är ackumulerat kan nånting nytt manifesteras. I varje ögonblick bör det vara en konflikt inom er. Ni kommer att tro på vad jag säger när ni börjar titta in i er själva - då förstår ni. Om ni försöker göra nåt ni inte vill så kommer ni lida. Om ni vill göra något och inte gör det så kommer ni också att lida.
Vad ni gillar - vare sig det är gott eller ont - är av samma värde. Godhet är ett relativt koncept. Endast om ni börjar med arbetet så kommer ert goda och onda börja existera

Fråga: En konflikt mellan två begär leder till lidande. Men en del lidande leder till dårhuset.

Svar: Lidande kan vara av olika slag. Till att börja med delar vi upp den i två kategorier. 1. Omedveten; 2. Medveten.
Den första kategorien ger inga resultat. Till exempel, du lider av hunger för du har inga pengar att köpa bröd för. Om du hade bröd och inte äter av det och lider, så är det bättre.
Om du lider med ett center, känslocentret eller tankecentret, hamnar du på dårhuset.
Lidandet måste vara harmoniskt. Det måste finnas en överensstämmelse mellan det fina och det grova, annars går nåt sönder.
Du har många center: inte tre, inte fem, inte sex, utan fler. Mellan dom finns ett ställe där kampen äger rum. Men jämvikten kan vara rubbad. Du har byggt ett hus, men jämvikten är rubbad, huset rasar ihop och allting är förstört.
Nu förklarar jag saker och ting teoretiskt i syfte att förse er med material för en gemensam förståelse.
Att göra något, även i liten skala, är en stor risk. Lidande kan få allvarliga följder. Jag talar nu om lidande på ett teoretiskt plan, för att ni ska förstå. Men det är bara nu jag gör det. På institutet tänker man inte på livet i framtiden, man tänker bara på morgondagen. Människan kan inte se och inte tro. Bara när han känner sig själv, känner till sin inre struktur, endast då kan hon se. Nu talar jag från ett yttre perspektiv.
Det är möjligt att studera solen, månen. Men människan har allt inom sig. Inom mig har jag solen, månen, Gud. Jag är - allt liv i sin totalitet.
För att förstå så måste man känna sig själv.

Tillbaka till Gurdjieff på svenska

This page hosted by Get your own Free Home Page