Att tulta runt i blöjor offentligt.

Man gör det inte gärna utan formell anledning, det ska villigt erkännas. Att helt sonika sätta på sig blöja och ankstjärtsbyxa och ge sig ut på stan är knappast att rekommendera. Man riskerar - allra minst - att bli till allmänt åtlöje. Men faktum är att det ändå finns vissa tillfällen när det är fullt legitimt att bära i blöjor offentligt. Jag har varit med om ett par sådana tillfällen, och om dem tänkte jag nu berätta.

1. Nollningsveckan och insparken vid Högskolan.

Jag gick en typiskt "kvinnlig" utbildning på Högskolan, vilket medförde att pennalismen och förnedringen under insparken och nollningsveckan också var typiskt "kvinnlig", dvs något mer förfinad än brutal. Efter första dagens upprop satte våra faddrar på oss små rosa knytbandsmössor med spetskant - babyhättor helt enkelt - och dessa hättor var vi sedan tvungna att bära under hela insparksveckan, så fort vi kom innanför skolans dörrar. Vi fick också varsin napp i ett band runt halsen. Jag minns att jag kände mig jättedum och försökte klara mig genom att låtsas som om jag glömt nappen och mössan hemma. Men när jag satt i cafeterian andra dagen kom min fadder plötsligt fram till mig och sade; "Lilla vän, jag tror att du har glömt vad du ska ha på dig." Så tog hon fram en ny mössa och knöt fast den under hakan på mig. Därefter ledde hon upp mig på scenen i kafeterian och berättade med hög röst för alla närvarande att den lilla gossen - dvs jag - skulle ha mössan på sig hela tiden och att hon vore tacksam om de övriga vlle hjälpa henne att hålla ordning på mig eftersom jag tydligen var så glömsk. Hon avslutade det hela med att stoppa in en ny napp i munnen på mig. Jag var alldeles röd i ansiktet där jag stod, kände mig fruktansvärt förödmjukad.
Än värre blev det på insparken. Våra faddrar klädde oss i blöjor och snibbar och lät oss sedan ge oss ut på stan som bebisar, för att utföra diverse förnedrande uppdrag. Bland annat fick jag stå på stadsbussen och sjunga "kiss-i-blöjan-och-ha-det-bra", samtidigt som jag skulle vippa på rumpan. Gissa om det var förödmjukande... Jag antar att någon av faddrarna faktiskt var infantilist själv, med tanke på allt jobb som var nedlagt på att verkligen få oss att känna oss som små löjliga bebisar. Maxiblöjor och snibbar hade man skaffat åt oss. När vi kom tillbaka till skolan efter utförda uppdrag trodde jag att det skulle räcka, så när jag gick på toaletten passade jag på att ta av mig blöjan och sätta på mig jeansen igen. Men det var alldeles för tidigt tyckte min fadder, så hon tog av mig byxorna och satte på mig en ny blöja så fort hon fick syn på mig. Jag fick erektion, tänkte "hon kommer att märka det", men det gjorde hon aldrig. Hon sa inget om det i alla fall. När insparken var över smög jag mig till lektionssalen där vi fått blöjorna på oss och stal en hel påse med maxisnibbar. (200 stycken). Det var 1986 och jag har några kvar än.

2. På maskerad.

På maskerad kan man gå klädd precis hursomhelst, det är ju som bekant det som är meningen med en maskerad. Jag har varit bebis flera gånger och det har gått hur bra som helst. Bara en gång höll det på att bli farligt, det var när jag "tog i lite för mycket" och klädde mig i min allra sötaste lilla bebisklänning, den rosa med volangunderkjol, puffärm och spets. Jag hade också tjock blöja och ankstjärtsbyxa, vita knästrumpor och små söta lackskor. Och en liten mössa förstås.
Det var kläder som jag köpt i Transformations affär i London. Jag var helt enkelt oemotståndligt söt. Men som sagt, det var nästan lite för mycket eftersom flera stycken undrade vart jag hade fått tag i mina kläder. Jag mumlade något om att jag hade hyrt dem, men eftersom staden som jag bor i bara har en maskeradaffär får jag väl bara hoppas att ingen går dit och frågar efter den söta bebisklänning som Hannes hyrde där.

3. På sjukhus

För ett par år sedan blev jag akut inlagd på sjukhus för en operation. Det var inte i min hemstad, ingen kände mig och jag var säker på att inga av mina anhöriga skulle komma och hälsa på mig. Därför vågade jag dra en rövare. Jag berättade för sjuksköterskan att jag hade problem med inkontinens och att jag brukade ha blöja på mig. Hon var så förstående och frågade mig vilken blöja jag brukade använda. Jag svarade Tena slip. Det fanns inga sådana på avdelningen, så till en början fick jag ha Tena Comfort maxi och nätbyxa på mig. Det var fruktansvärt upphetsande, även om jag fick lite ångest när jag insåg att jag faktiskt var tvungen att kissa i blöjan. (Det gör jag mycket sällan annars.) Men man kan ju inte vara inkontinent utan att kissa på sig, så jag fick ta skeden i vacker hand och göra det som förväntades av mig. När jag skulle ringa på klockan och berätta att jag behövde byta blöja var jag så kåt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Den söta sjuksystern såg naturligtvis att jag hade erektion. Hon försökte nog så gott hon kunde att inte låtsas om något, men hon hade uppenbara problem med att lyckas.
"Förlåt", sade jag. "Jag tycker att det här är jättegenant."
"Bry dig inte om det", svarade hon. "Det blir så här för killar ibland." Så tvättade hon mig ren och hjälpte mig på med en ny blöja. (Tena slip...) Hela veckan som jag låg inlagd gick jag i blöjor. Blöjorna syndes tydligt under träningsoverallsbyxorna som jag hade på mig när jag så småningom fick vara uppe, det är jag säker på. Det var den mest upphetsande veckan i hela mitt liv. Jag skulle nästan kunna tänka mig att bli sjuk igen, fast det är det nog inte värt, egentligen..

tillbaka