06.26 Det är en tidig morgon idag. Ja i alla fall för oss. Vi är på A peace of paradise i Mamiku här på Saint Lucia och ska försöka komma iväg snabbt och hänga på låset hos immigrationsfolket i huvudstaden Castries. Har de våra pass?, behövs visum?, vad kostar det oss?, och får vi passen? är frågor man ställer sig i denna arla morgonstund.
08.01 Idag bjöds det på guavajuice till frukost. Nu sitter vi i bilen och är redo att fara. Trots en månad i vänstertrafiksvärlden så är det svårt att lära sig att kliva in på bilens vänstra sida om man vill sitta fram. Vi får skjuts av Lorraine som ska till sitt jobb.
Snart dags för avfärd.
Castries
09.03 Vi är framme i Castries efter en lång intressant diskussion om skolan och ungdomar. Det är alltid fascinerande att höra hur saker fungerar i andra länder och att höra vilket gott rykte Sverige har. Att det skulle finnas problem med disciplin, övervikt och liknande hos svenska elever var verkligen en överraskning för Lorraine. Nu ska vi slinka in i en byggnad och åka upp sju våningar för att hämta våra pass.
09.21 Vi åkte upp med hissen. Väl däruppe skrev vi in oss i en liggare och nu har vi fyllt i våra visumansökningar. Here goes..., kanske.
Jeremie Street, Castries.
The Cathedral Basilica of the Immaculate Conception, Castries.
Byst av nobelpristagaren i litteratur 1992, Derek Walcott.
10.16 Vi vandrade in mot centrum och sitter nu på en bänk framför/utanför Derek Walcott Square. Någon gång mellan 14.00 och 15.00 ska vi hämta våra pass. Allt verkar flyta och ökar vi gångtakten så flyter även svetten på ryggarna och i pannorna.
10.54 Vi kilade in i parken och såg en byst av nobelpristagaren Derek Walcott och även ett 400-årigt samanträd. Nu är vi på Cynthia´s Place för lite kaffe. Kaffet är hett till och med för mig. Just som vi kom in här började det att regna, utanför alltså! Förutom kaffet så var en orsak till vårt stopp att vi ville få våra vykort skrivna. Härifrån skickas resans sista försändelser hemöver.
400 år gammalt träd på Derek Walcott Square.
Peter skriver dagbok på Cynthia´s Place.
12.17 Vi besökte posten och där uträttade vi de ärenden man har där. Vi tog en ny sväng in i Walcottparken och träffade några killar som påstod sig vara parkansvariga. En av killarna hette Anton. Han undrade om vi var intresserade av att röka gräs? Jaså inte, var vi kristna möjligen? Vi bytte även några ord med hans kollega som presenterade sig som Aruba, precis som ön påtalade han (Aruba är en holländsk ö i Karibien). I övrigt påminner Castries oss om de andra huvudstäderna vi sett på resan. Ett litet men aktivt centrum och bara ett kvarter utanför inte mycket mer.
12.35 Vi sitter på en bänk inne på La Place Carenage, en galleria som verkar vara vigd för kryssningspassagerare. Här är det svalt och skönt. Det blir väl att titta runt här efter sådant som kan ses som matnyttigt, kanske mat, kanske en present till någon hemmavid.
13.14 Det har blivit dags för en bit mat. På andra sidan bukten ligger huset där vi hoppas att våra pass är. Vi är på Caribbean Pirates. Här blir det Spaghetti Bolognese och benlöst kycklingmål. Vi är alltså kvar inne på La Place Carenage, närmare bestämt på våning två. Beställningen skrevs ner i en elektronisk skrivbok. I en karaff på bordet simmar en liten fisk.
Peter äter "boneless chicken meal".
13.57 Det var gott, kanske lite väl lite spaghetti för Christer. Nu när Christer bad om "the bill" undrade servitrisen om han sagt beer. Nu inkom bill.
14.08 Just nu gör vi upp via telefon med vår värdinna. Hon hämtar upp oss klockan 16.00 på samma ställe som vi klev av. Förhoppningsvis har vi passen med oss då.
14.23 Vi är tillbaka hos immigrationsfolket i regeringsbyggnaden. Vi hoppas på att vi får våra visum. Det verkar ha varit en hel del strul med visum här. Vi lyssnade på en konversation angående ett indiskt sällskap där vissa släppts in utan problem och vissa stoppats på grund av uteblivet visum.
14.35 Våra pass är efter två dygns frånvaro tillbaka. Välkomna åter!
Bänkar i solen.
Christer med Castries i bakgrunden.
14.57 Det är dags för en bänkvila i en liten park mellan landsvägen och havet. Solen steker från en klarblå himmel.
15.40 Vi har varit och handlat på Super J, ännu en affär i IGA-koncernen. Vi står nu under en palm och inväntar vår transport.
16.04 Vi tyckte att vi hörde någon ropa på mig men såg ingen. Plötsligt dök värdinnan Lorraine upp. Hon kom ner från parkeringshuset ovanför oss. Via en skomakare med rastabilder på väggarna är vi nu åter på Super J. Vi ska snart gå upp till bildäck. Jaha, nu är denna dagbok fullskriven. Det är dags att byta.
Äntligen ett visum!
Ett kort stopp i Dennery.
17.31 Vi är hemma igen. Nu blir det bara lugnt och skönt. Vi vet inte vad vi ska göra men inte blir det mycket. Vi funderar på att tvätta våra kläder i tvättmaskinen ute på verandan. På vägen hem stannade vi till i en liten fiskeby, Dennery som börjat samarbeta med japaner. Lorraine köpte även lite att mumsa på ikväll, färskt bröd.
18.42 Vi klurar, funderar och provar oss fram då det gäller tvättmaskinen. Först fyllde vi på med vatten, därpå tvättmedel och så klart kläder. Timern vreds om och allt startade. När detta var klart tömde vi maskinen och nu fyller vi på igen för att kunna skölja. Vi kan bara hoppas att vi gjort rätt.
19.17 Kläderna är ur maskinen och uppe på strecket. Nu ska vi gå och äta på The Fox Grove Inn, en hotellrestaurang i närheten. http://www.foxgroveinn.com/.
19.47 Vi vandrar genom mörkret. Ibland lyses det upp av gatljus, husljus eller den kraftiga ficklampan vi lånat av Lorraine. Det behövs minsann en stor ficka till den. Den är snarare en liten strålkastare.
19.55 Vi sitter på terrassen till The Fox Grove Inn. Vi tittar ut i nattmörkret och ser ljus lite här och där.
Månen och ett snigelgäng.
21.12 Vi åt pasta och Chinese Chicken. Det var god mat men den var lite dyr. Vi vandrade hem genom nattmörkret och träffade ett gäng sniglar, snäckor eller vad de nu kallas. De hade samlats på vägen. Vi undrar varför.
23.17 En epok är över. En era har nått sitt slut. De sista dragen är gjorda. Tandborsten jag köpte i Ljubljana 2004 har förpassats till evigheten. Den nya som jag köpt idag kommer att träda i tjänst imorgon.
Christer lyser upp det karibiska mörkret.
07.01 Det har regnat i natt. Det är bara bra för djur och växtlighet. Det är inte bra för våra kläder som hänger på tork.
07.45 Det är ingen större fara med kläderna. Vi har haft besök av ännu en väggående ödla. Utanför huset vi bor i har ett vessleliknande djur gått förbi. Vi tror att det kan vara det som fin konjak är, mungo. Dessa djur planterades in här för länge sedan.
09.18 En god frukost är avslutad. Idag blev det flingor, mjölk, banan, papaya, kaffe, bröd och ost från Jamaica. Kläderna är snart torra och det är då vi ska inleda dagens äventyr till Soufrière och de två Pitonbergen, Saint Lucias mest kända turistmål. På en sida på nätet har vi läst en amerikansk turists missnöje över huvudstaden Castries. ”The safe areas are not clearly marked”. Vad menas med detta? Vi överlevde utan problem utan markeringar igår.
09.53 Vi är på gång igen. Ännu en utflykt har påbörjats. Nu väntar vi på transport. Vi tar och provar en lokal busskur. En vit man som klev ut från bananplantorna hävdade just att det inte fungerar om vi inte har väldig tur. Det kan ta 5 minuter eller 2 timmar innan man får önskat resultat. Vänta, här kommer ju en minibuss. Tänk hur ofta ett transportfordon har dykt upp så fort jag börjat skriva dagbok. Vi har fått önskat resultat. Det är dags att lämna busskuren.
Hewanorra International Airport på södra Saint Lucia.
10.29 Efter ett kort stopp med en kort promenad i staden Vieux Fort på Saint Lucias sydspets så sitter vi nu på en buss igen. Vi är inte de enda kaukasierna på minibussen. Utanför bussen syns ett platt landskap med en kullig horisont. Det ska bli intressant att se mera av denna. Värmen bekommer oss inte ännu. Bussfönstren är öppna och nu sticker vi.
10.51 Vi har gjort ett kort stopp i Choiseul. Ombord kliver i detta nu en äldre man i keps och med en tandpetare i ena mungipan. Mellan träden syns de välkända Piton-topparna. Snart är vi framme och skön musik, Mama Africa, strömmar ur högtalarna. Lyssna gärna på http://youtube.com/watch?v=tLQ-WdEeuYo
Christer på en trottoar i Soufrière.
En av Saint Lucias berömda "Piton-toppar".
Skottkärremannen är helt oberörd av den vackra utsikten.
11.23 Vi är framme i Soufrière efter att ha fått oss en dos svaveldoft på väg in mot staden. Även här finns svavelkällor, precis som på Dominica. Bakom oss är havet och en av Piton-topparna. Jag undrar var den andra är? En lokal förmåga upplyste oss om när ortens kyrka byggdes och även om vägen till ett vattenfall. Därefter undrade han om vi hade en slant till hans middag. Det hade vi inte.
11.57 Efter att vi tagit några kort så sitter vi på en annan bänk vid havet. I havet, vid en brygga, ligger ett sjörövarskepp. Det börjar bli dags för lunch. Vi funderar på att köpa en dryck och kanske lite till. Kan ett ställe med tillägget ”Fine Dining” ha slipstvång? Vem här har slips? Vänta, just nu kom det ut en herre från polisstationen iförd slips, mannen alltså, inte polisstationen. Vi har börjat ana att man inte kan se den andra bergstoppen härifrån.
12.12 Vi sitter på Pirate’s Cove http://piratescovestlucia.com/home.aspx. Vi har just beställt roti och hamburgare. Sjörövarskeppet åker iväg mot nya horisonter.
Hamnen i Soufrière
Pirates of the Caribbean.
13.25 Vi har vandrat vidare i Soufrière. Det är en fridfull och stillsam ort. Det har tagits kort och vilats. Vi har även vandrat längs stranden på jakt efter den andra toppen. Vi fann den inte. Det enda vi fann var en hurtig ung man som ville guida oss överallt och hävdade att vi inte klarade oss utan en guide från trakten. Nu har hemfärden just börjat. Den topp som vi plåtat är bara så mäktig.
Church of the Assumption, Soufrière.
13.56 Plötsligt fick jag ett perfekt tillfälle att ta kort på den andra toppen. Upp med kameran, zooma in och.. Då hoppade bussen till och det som skulle bli ett kort på toppen blev något helt annat.
14.55 Efter att förgäves letat en badstrand och sett alla hörn av staden i vår restaurangjakt så sitter vi vid ett bord på Shernell’s i Vieux Fort. Vi fyller på med välbehövlig vätska. Jag var och är fortfarande törstig. Under vår vandring träffade vi även Barney, han som skjutsade oss häromdagen. Han har lovat att skjutsa oss imorgon med.
Ett kvarter i Vieux Fort.
15.51 Vi gick och handlade på ännu ett Super J. Mer dryck är ordnad. Nu har det blivit dags för den sista hemresan här på Saint Lucia.
16.37 Vi hittade till slut en minibuss som skulle till Mon Repos, grannby till Mamiku. Busschauffören undrade vart vi var på väg då vi närmade oss slutstationen i Mon Repos. Vi nämnde Mamiku och han körde oss till Fox Grove Inn. Längre, sa vi och klev av i slutet av backen mitt för vår matleverantör Daniel. Därefter följde en rask språngmarsch det sista hundratalet metrarna hem i hällande regn. Nu ska vi torka.
18.46 Vi har under ett tag tittat på nationell TV. Det har diskuterats det afrikanska arvet, rastafari, jordbruket och ekonomin. Nu visas en herre med gråsprängt hår och glasögon, ett möjligt kreoltroll. Språket är i alla fall kweyol (kreol).
Regnet gav oss oväntat besök.
Kreolsk tv-sändning.
19.32 En groda har hoppat omkring på uteplatsen, en drygt 5 cm lång snigel/snäcka har lyfts ut i trädgården och Lorraine har till hundarnas stora förtjusning kommit hem. Hon har lovar att ordna med mango och bröd till oss imorgon innan avresan. Hon har även nämnt att det här finns kryp som biter en och att det kliar ordentligt. De är de rackarna som bitit oss. De ska visst kallas ”no sees”. De syns inte men de bits.
23.01 Det har blivit dags att gå till sängs för sista gången på Saint Lucia. Om sex timmar är vi uppe och rör på oss. Det är otroligt fuktigt i rummet. Vi hoppas att vår fläkt gör ett bra jobb. Nu är det nog med skrivandet. God natt!
05.16 Vi klev upp för en kvart sedan. Det är knappt något vatten i duschen. Nu blir det frukost som Lorraine har förberett. Jag har fått instruktioner hur gasspisen fungerar. Här ska kokas vatten till kaffet.
05.39 Nej, nu får jag ta och varva ner. Det är ingen panik. Det är ju minst 30 minuter till godo. Är det ett djur, något vi äger eller mina hjärnspöken som sitter och piper likt ett dataspel från åttiotalet. Hetsar man så glömmer man. Det har slutat pipa. Vi sparar lite av frukosten till senare.
06.31 Så var vi på väg igen. Barney kom hit efter att Lorraine ringt och bett honom skynda sig. Det är knappt någon trafik idag. Allting flyter ju på riktigt bra. Lorraine önskade oss lycklig resa.
07.20 Vi är framme vid flygplatsen i Castries och har sagt tack och hej till Barney. Nu är det dags att checka in.
07.49 Allt som ska passeras på en flygplats har passerats, ja inte dörren ut från gaten men annars. Säkerhetskontrollen var noggrann. Vi fick avlägsna skor, klockor, plånböcker och packning. Nu kan vi slappna av.
08.27 Vi kan fortsätta att slappna av. Vårt flyg till Martinique är försenat. Vid ett par gånger har det varit sista utropet till en flygning till San Juan på Puerto Rico.
08.46 Nya bud. Planet vi ska flyga med förväntas landa vid 09.25. Efter det ska det tömmas och därpå fyllas på igen. I bästa fall lyfter vi runt 09.45. Nu var det dags för ännu ett sista utrop till San Juan.
09.18 Det rasslade till i högtalarna. Förväntan höjdes vid gaten. Ur högtalarna hördes bara, ”Yeah go ahead”. Nytt ljud, vi ska ut och ombord.
09.27 Vi är ombord. Det slog just Christer att vi inte har med oss en bekräftelse på flygningen från Martinique. På vissa av öarna har de velat ha en bekräftelse att vi har en biljett för vidare färd. Jag hoppas att allt går bra.
FRANKRIKE
10.36 Vi har landat på Martinique. Cirkeln är sluten. Här har vi fått växla till oss euro för Karibienpengarna. Vi blev av med alla de sorter vi fortfarande hade kvar. Vi hör kvittrande fåglar och allt känns skönt.
10.56 I brist på caféer äter man en i folie inslagen ostmacka som vi fått av Lorraine. De var tänkta till frukost men blir bra till lunch.
11.14 Taxin rullar mot nästa boende. Tänk om jag hade ansträngt mig mer på fransklektionerna i skolan. Det hade varit roligt att kunna prata obehindrat här. Vi är åter på väg in mot Fort-de-France.
11.31 Vi har nått vårt förbokade boende Carib Hotel. Här lämnar vi packningen i ett rum vid receptionen och återkommer vid tresnåret. De vill fixa till rummet. Nu har det blivit dags att hitta ett matställe.
Rue Ernest Déproge i Fort-de-France.
Hamnområdet i Fort-de-France.
11.57 Vi sitter vid havet, inte långt ifrån där vi kom in med en TC för vad som känns som en evighet sedan fast var i slutet av juni. Till höger om oss är stadens fort.
12.44 Först stannade vi vid Saint Louis-katedralen. Just som vi konstaterat att här finns det inga gräsrökare så kom en förbi. Hans namn var David och nationaliteten, nja.. knappast från ön eller från Frankrike. Nu tar vi en stärkande espresso på Delices de la Savane.
Cathédrale Saint Louis.
14.15 Vi har letat matställen för i afton och funnit några. Vi har köpt 0,5 liter dryck för 2 euro styck. De köptes i en spelbutik av en hasande man. Av någon anledning kunde han inte lyfta på sina fötter. Nu närmast stundar papperskorgsåthittning innan vi gör ett internetcafébesök.
15.55 Incheckade och nöjda på Carib Hotel. Ja jag är inte så nöjd. Det är allmänt kletigt i min necessär. Min deodorant har fått botten krossad. Nu får jag imitera Harry Belafonte då jag handlar. Det blir till att säga Deo, deeo.... Vår TV verkar dessutom bara ha en kanal.
Fort-de-France
Den franska revolutionen lever ännu på Martinique. Statyn föreställer Victor Schoelcher
som arbetade för att avskaffa slaveriet i Karibien.
17.54 Vi har pratat om lite av varje. Hur skulle rastaherrarna vi sett här mottas hemma t.ex? Hemmavid är det främmande farligt som till exempel nya maträtter. Allt matprat gör en hungrig. Nu går vi ut och äter.
18.06 Ja inte hann vi långt inte. Bara några kvarter från boendet så öppnades himlens portar. Vi har sökt skydd under ett utskjutande tak.
18.58 Uppehållet kom strax efter att det senaste skrevs in. Vi handlade vår frukost och dinerar nu på Snack Elize. Idag äter vi ostburgare med strips och dricker apelsinjuice. Vid några av rätterna man kunde välja här stod det Madras. De kostade lite mer. Jag undrar vad Madras är. Här utanför såg vi en på mage liggande sliten man som ville prata med oss. Himlen ser ond ut över havet.
19.25 Vi är åter på rummet. Herren i receptionen har bistått oss med en fjärrkontroll till luftkonditioneringen och följt med oss upp och visat hur man skiftar kanal på TV:n.
20.51 Åskan går och ett antal TV-kanaler har försvunnit. Det finns för övrigt bara franska kanaler att tillgå. Rent allmänt verkar Martinique vara en bit av Frankrike mitt ute i havet helt omedveten om alla engelskspråkiga öar runt omkring. Det är endast ett fåtal som förstår engelska här.
22.14 Vi har skippat TV-kanalerna. Nu är det radiokanaler som jagas. Nyss rasade en bitter kamp mellan ett spanskspråkigt program om den katolska kyrkan i Venezuela och ett engelsktspråkigt från (tror vi) Saint Kitts.
22.49 Regnet det bara öser ner. Det knattrar sövande på taket och i fjärran mullrar åskan. Vi får hoppas att allt drar förbi tills imorgon. Vi har avslutat kvällen med Lorraine, öns öl. Det blev Lorraine från morgon till kväll.
09.19 Det har regnat under morgontimmarna. Vi hoppas på uppehåll så att vi åtminstone får strosa lite. Skulle det bli ihållande solsken så kommer vi att uppsöka en strand för ett sista dopp på resan.
10.20 Det verkar inte ljust på väderfronten. Nu undras över hur dagen ska läggas upp.
11.04 Nu får det bära eller brista. Vi ger oss ut. Det finns ju ställen där det inte regnar även om det regnar.
Rue de la Republique i Fort-de-France.
11.45 Vi har sett och vandrat igenom nya, för oss alltså, delar av staden. Vi har bland annat gått längs gågatan Rue de la Republique. Nu är vi nära den botaniska trädgården, Parc Floral. Himlen är fortfarande mulen.
12.01 Vi sitter i parken och surar. Här hade vi hoppats på sol och bad som karibisk avslutning. Istället sitter vi i en folktom park. Vänta, nu passerade en man.
Moderna bussar och slitna bostäder i samma stad.
13.07 Vädret är inte alls bra. Något som är bra är att vi sitter under tak. Vi sitter på Délifrance. Det är för övrigt samma kedja som vi besökte i Singapore ifjol (12/8 2006). Vi avnjuter banankaka, ananasjuice, kaffe och skink- och ostmacka. Vi planerar att ta oss ett bad imorgon förmiddag istället.
14.17 Vi har besökt olika souvenirbutiker och inhandlat några t-shirts. Vi har bland annat köpt en till Roberths son Martin. Tidigare på resan såg vi en ung man som satt på en gris. Själva så sitter vi nu på en sugga. Det är en betongsugga modell större.
Carib Hotel
15.06 Det har vandrats, handlats och vandrats igen. Just nu står Christer i duschen. Jag ska snart avlösa honom. Imorgon är utcheckningstiden 10.00. Därmed grusas våra planer på ett förmiddagsbad.
19.32 Vi letade runt efter matställen. De vi sett tidigare idag visade sig vara "ta iväg ställen". Nu är vi åter på Snack Elize. Idag provar vi en ny juice. Christer har tagit guava och jag har valt maracudja. Vad kan det vara?
19.54 Maracudja var gulaktigt och smakade gott, Nu tittar vi på vädret. Det verkar finnas chanser till uppsprickande imorgon.
20.51 Återigen är det mesta packat. Nästa gång vi återser våra ägodelar är vi i Europa, närmare bestämt i Paris. Den sista natten i Karibien kommer allt närmare.
22.08 Vi avnjuter en handbollsmatch på TV mellan franska och brasilianska damer. Den verkar spelas på Martinique och vi har också sett den slovenska flaggan.
Kommentar: Maracudja är passionsfrukt.
