08.32 Solen har gått upp idag med. Det är den sista morgonen på Saint Kitts. Det är dock ännu ingen panik att ta sig ut. Det blir frukost i lugn och ro innan vi börjar ihoppackandet.
10.26 Vid frukosten hade vi mer än en solkatt på bordet. Pippis kompis hoppade upp och ville bli kliad. Nästan allt är nerpackat och vi börjar göra oss klara att säga hej till Pelle, Pippi, Micke, de andra hundarna, den andra katten och så klart John. Det har varit en angenäm vistelse här. Dock har allt ett slut och nu har vi kommit till slutet här. Tänk så lite man vet om en framtida vistelse då man sitter hemmavid och bokar.
12.09 Vi lovade John att berätta om hans ställe då vi kommer hem. Efter det tog han kort på oss och vi sa hej. Nu är vi på flygplatsen och förbereder oss och våra skåp för dagens dubbelresa. Åker packningen hela vägen eller?
12.49 Vi har blivit lovade att ryggsäckarna åker hela vägen till Saint Vincent. Det är bra att veta då vi kommer att mellanlanda på Antigua. Nu när vi är avgiftade sitter vi i avgångshallen och väntar. På Antigua blir det väntan i 4 timmar och 10 minuter. Det är gott om tid.
13.28 Alla kontroller är passerade. Nu väntar närmast ombordstigning på den första flighten.
14.13 Vi väntar ännu på att planet vi ska flyga med ska landa. Det var beräknat att landa runt 13.50 och skulle lyfta med alla intresserade vid 14.05.
14.56 Sedan sist har vi lyft och landat, lyft från en bänk och landat på en annan. Vi har lovats eventuell avfärd 14.45 men den blir det inget av med.
15.19 Till slut har vi fått komma ombord flight 315 till Antigua. Det känns bra att få komma iväg. Förseningen berodde på ett brinnande plan på Saint Maarten. Vårt plan hade alltså inte kunnat lyfta och blev försenat. Som tur är brinner det inte i alla fall. Informationen om det brinnande planet har vi fått från en holländsk tjej som samspråkar med en man från Nigeria som arbetar för regeringen på Nevis. De två sitter på platserna framför oss på planet.
ANTIGUA & BARBUDA
16.12 Vi är tillbaka på Antiguas flygplats V.C Bird. Nu är det bara att vänta på nästa plan. Nästa plan för oss just nu är att få oss en middag.
Ett LIAT-flygplan på V.C Bird Airport, Antigua.
17.08 Det blir ingen middag. Det enda matställe som finns är en liten disk där det erbjuds pizzaslice och dylikt.
17.35 Det blev en varmkorv vardera, en rejäl korv med dricka till. Vi betalade 20 EC$ och fick växel på 50EC$. Inte alls illa vare sig då det gällde korvarna eller växeln. Här på flygplatsen har vi sett en man vi tyckte att vi kände igen. Till slut kom vi fram till att mannens namn är Newt Gingrich och är/var amerikansk politiker. Troligen är det dock bara någon som är lik honom.
18.04 Går allt planenligt går vi snart ut till planet. Det är faktiskt småkallt här i avgångshallen. Jag är dock inte ensam skribent här. Jag har sett flera med bärbara datorer runt oss. Vi kilade iväg en trappa upp för att kanske hitta restauranger eller annat spännande men där fanns bara en enorm vänthall.
18.58 Kanske något försenad fastän lyckliga ändå är vi nu redo att lyfta mot molnen igen. Vi ska nu flyga i ungefär en timme söderut och förhoppningsvis landa på Saint Vincent. Vi flyger fortfarande med LIAT i ett plan modell mycket litet.
SAINT VINCENT & GRENADINERNA
21.24 Flygningen gick bra. Vi landade på den mycket lilla flygplatsen E.T Joshua Airport. Det gick också bra att passera pass- och tullkontrollerna samt att få taxi. Framme vid Sea Breeze Guesthouse gick vi uppför en trappa och möttes av, döm om vår förvåning, en äldre liten dam vid namn Louisa C Daize. Hon visade oss vårt rum, nummer 4 och tog betalt. Nu ska vi leta oss ut på stan för att få oss lite mat. Vad kan vårt första mål på Saint Vincent bli? Vi bor i Arnos Vale en bit öster om huvudstaden Kingstown. Den gamla damen Daize hör verkligen till den äldre generationen. Här gäller artighet, stil och betalningen kvitterades med ett prydligt handskrivet kvitto lämnat i ett kuvert. Här på Sea Breeze Guesthouse finns också ett gäng barn som ser på barnprogram på TV. Om de hör till några gäster eller om de är lokala barn inbjuden av damen vet vi ej.
21.40 Vi har hört oss för och det verkar inte finnas något öppet matställe i närheten. Det ska dock finnas en mack i närheten.
23.15 Vi kilade bort till Shellmacken och köpte kvällsvard och frukost. Vi har även fått ösregn på oss. Här hemma har det duschats och snart kommer vi att sova.
Vårt rum på Sea Breeze Guesthouse.
08.39 Jag sitter på ännu en sängkant och skriver. Det har blivit några genom åren. Inom kort vidtar andra klassiska procedurer som frukost, dusch och ut och lära känna det nya hemområdet. Just nu är största delen av landet terra incognita, okänt land. Jag upptäckte just att Christers säng har hjul. Varför har en säng hjul?
08.55 Det har sagts förr och det kan sägas igen. Ibland händer de mest konstiga saker och ofta händer de mig (21.22 16 juli 2005) Jag hade precis duschat och skulle gå ut. Det gick inte så bra. Faktum är att det inte gick alls. Dörren var haspad från utsidan. Efter lite knackande blev jag utsläppt av vår värdinna. Just nu hördes en röst utifrån gatan. Det lät som om en man sa ”I am above the roof, how about you?” Men det var kanske något annat?
Sea Breeze Guest House, Saint Vincents billigaste boende.
10.35 Vi står utanför vårt boende och väntar på en minibuss. Några har passerat oss men det löser sig nog snart. Vi ska till Kingstown, huvudstad här på Saint Vincent.
11.25 Till slut stannade en minibuss och kille klev ut. Han släppte in Christer och bad mig att stanna. Vad nu, tänkte jag, ska bara Christer få åka? Det visade sig att han ville flytta runt några passagerare innan han släppte in mig. Ville han balansera vikten, sortera efter hållplatser eller vad? Innan färden var över hade fler komprimerats in, många fler!
Kingstown
12.52 Vi har vandrat, fotat bland annat Saint George’s Cathedral och The Cathedral of the Assumption, köpt souvenirer och gått lite mer. Nu sitter vi på restaurangen Bounty och inväntar våra ostburgare. Det är mycket folk i rörelse idag. Kingstown är en rätt trevlig stad men jag saknar bänkar. Bounty är ett enkelt ställe som drivs av två kanadensiska kvinnor och erbjuder det vi suktar efter, mat och någonstans att sitta.
13.30 Vykort skrevs här på restaurangen. Vi har ätit våra burgare och fått bevis på att de har färsk mat här på Bounty. Det sades just ”the chicken just ran out”. Nu tror jag att jag tar och beställer en kaffe.
Saint George´s Cathedral i Kingstown.
En svettig Peter vilar ut på restaurangen Bounty.
Utanför posten i Kingstown.
14.26 Vi lämnade Bounty och letade oss fram till en livsmedelsbutik. Där köpte vi lite till frukost. Resten köper vi senare på hemorten. Nu väntar vi och flera andra på en lämplig buss. Vi är under ett stort träd.
14.45 Vi ledsnade på att bussvänta och åkte taxi med Miracle Taxi Service och André Alexander. Resan kostade mindre än hälften för gårdagskvällens resa. Dessutom var sträckan det dubbla.
15.19 Nu har vi fyllt på med vätska för invärtes bruk. Nu ska vi se till att få vätska utvärtes med.
15.37 Nyss passerade en man med en skottkärra fylld med läsk, Hur kunde det gå framåt då han lagt i backen??? Nej, nu tar vi nog en sväng till stranden för lite bad. Stranden i fråga ligger vid Indian Bay precis där Arnos Vale övergår till att bli Villa.
Landsvägen genom Arnos Vale.
16.20 Just som vi kom till stranden kom regnet dit också. Nu sitter vi under ett träd och inväntar uppehåll. Från vår strandplats ser man flera små öar, bl.a. den privatägda Young Island. På en av öarna står ett stort vitt kors. Nu kommer mer regn.
16.41 Vi har fått kapitulera. Vi är hemma igen genomsura och sura. Nu är det bara att låta allt torka. Vad vi gör under tiden ja det får vi se. Regnet var av modellen värre, sånt regn som gör att man får gömma värdefulla saker innanför kalsongerna.
Stranden vid Indian Bay.
16.55 Nu har det som drabbade mig även drabbat Christer. Han blev inlåst då han duschade. Vem gör detta och varför?
18.33 Nu börjar hungern kännas av. Vi siktar in oss på en pizzeria som vi sett längs vägen in till Kingstown. Min lilla ryggsäck är ännu blöt efter regnet och får stanna hemma, så också dagboken. Den har klarat sig från regnet men utan ryggsäcken som skydd vågar jag inte ta med dagboken.
Köttbullspizza, bland det mest mättande vi testat.
21.02 Vi sökte oss bort till Rik’s pizzeria. Det var inte mycket till inlevelse från tjejen vid disken. Det var även glest med dryckesutbudet och ingredienser. Dryck blev till slut en lokal citrondryck och maten en 12 tums/1 fot pizza med köttbullar och stark sås. Pizzan var mättande och såsen verkligen stark. Vi köpte en flaska till av citrondrycken. På vägen hem passerades vi av olika fordon. På flaket av ett satt en kille och sa/sjöng "oau, oau!!" Han satt faktiskt inte direkt på flaket utan på ryggen på en stor gris. Vid Shell tjoade en kille ”lullu” och på vägen därifrån fick en i en förbipasserande bil ur sig ”booty”. Många märkliga människor säger konstiga saker här! Nu ska vi fortsätta släcka vår törst. Ont om trottoarer är det gott om här. Vi får balansera mellan vägbanan och övrigt.
08.06 Utanför slamrar det och bilar tutar. Inne här funderar jag på att gå och duscha. Går det bra att komma in i duschen och främst går det bra att komma ut?
08.45 Det gick bra att komma ut ur duschen och även att passera samma dörr efter att jag borstat mina tänder. Kanske var igår en tvågångsföreteelse?
09.52 Himlen är alldeles blå, mörkblå av regnmoln. Till och från kommer det en skur. En får hoppas att det spricker upp snart. Vi har planerat att bada. Vi ger oss inte!
11.13 Snart görs ett nytt försök att nå stranden. Vi hoppas att endast saltvatten gör oss blöta idag.
11.45 Ja, inte är det strålande sol. Men vi är åtminstone nere vid stranden. Christer har vadat ut och ligger nu och guppar. Vänta vad är detta? Jag känner regnstänk, attans!
12.32 Det har faktiskt blivit både sol, bad och salta dopp. Men så snart vi torkat återvänder vi hem.
14.38 Vi har varit i Shoppers Choice som är affären nästintill vårt boende. Det har köpts dryck för nu, senare och imorgon. Christer har köpt mexikanskt godis som heter ”Spice Drops”. Det är gelegodis med olika färger och smaker, smaker som kanel, lakrits och minttandkräm, vedervärdigt minst sagt. Nu åker vi snart in mot Kingstown för ännu en liten utflykt.
Dagens utflykt, en botanisk trädgård!
Inne på den botaniska trädgården i Kingstown.
15.50 Dagens utflyktsmål är nått. Vi är i den botaniska trädgården i Kingstown. Det är den äldsta i sitt slag på västra halvklotet. Vi kom hit efter en liten promenad från centrum. Här finns otaliga träd och buskar i alla möjliga olika former och färger. Just nu vilar vi på en bänk. På vägen hit gav vi en man pengar till bröd.
16.17 Det är dags för ny bänkrast, nya intryck och nytt textmaterial. Vi har just tittat på några inburade, utrotningshotade papegojor. Det var väldigt vackra fåglar men de lät inte lika vackert. Här i botaniska trädgården finns även mahognyträd och vackra lila näckrosor.
Ett praktfullt mahognyträd.
Två resenärer som blev botaniker för en stund.
Vacker lila näckros i Kingstowns botaniska trädgård.
Den utrotningshotade Saint Vincent-papegojan, vacker att se på, hemsk att lyssna till.
17.37 Vi lämnade parken och har gått till Eagle’s, ett internetcafé. Jag ska precis till att betala för mig.
18.04 Just nu sitter Christer under en TV där det rullar något religiöst. Det verkar vara en gospelkör. Själv sitter jag bredvid. Allt detta utspelar sig på Chung Wua. Det är dags för middag, kinamiddag.
19.45 Nu jädrar var det nära. Inte ett enda ställe som erbjöd kaffe inne i huvudstaden. Vi gick varv på varv utan framgång och till slut kom mörkret. Väl hemma upplyste vår underbara värdinna oss, ...nja mig, om att hon hade kaffe. Jag tackade henne och meddelade att närhelst hon kom till Sverige så fanns/finns jag där för henne. Hmm.. undrar om jag är koffeinist?
21.33 Så var det gjort! Det mesta av kläderna har pulats ner i ryggsäckarna. Nu närmast blir det dentalvård.
Peter har tiggt till sig lite koffein.
08.40 Det är morgon igen. Det är den trettonde juli igen. Ett datum vi har tråkiga erfarenheter av. Det har hänt en del mindre angenäma ting tidigare år (2001, 2005). Dessutom är det denna gång fredag den trettonde. Detta avskräcker dock inte oss. Vi laddar för en ny dag med nya äventyr. Eftersom vårt flyg till Grenada inte går förrän sent på kvällen så tänker vi titta på Bequia (uttalas Beck-vej). en av öarna i ögruppen Grenadinerna.
09.59 Vår snälla värdinna bjöd in mig på kaffe och lät oss låsa in säckarna i vårt gamla rum. Vi gick ut och inväntade en minibuss. På den första stod det ”Tom” och hoppet steg. Inte var den tom inte. Inte heller de två nästa men sen bar det av. Man är aldrig ensam på en minibuss här! Vi gick till hamnen och löste hamnavgift. Tjejen i luckan sa att Admiral II, den gröna är båten till Bequia. Det fanns mer än en grön båt. Vi fick nya order och sitter nu ner och inväntar att få betala. Vi sitter på Admiral I.
Ombord båten/färjan Admiral I.
10.15 Vår båtfärd mot nästa ö har precis tagit sin början. Nu väntar en timmes lugn resa.
11.11 Ja så lugnt blev det inte. Det blev lite svängande och gungande men inga problem. Christer fick se flygfiskar. Snart lägger vi till i ännu en hamn.
På spaning efter flygfisk under resan till Bequia.
Lunchjuice på Maria´s Café i Port Elizabeth.
11.35 Vi har hört oss för när det går båtar tillbaka. Nu sitter vi på Maria’s Internet Café. Dock inte för internet utan för dryck. Då vi skulle betala trodde damen i kassan, Maria?, att Christer betalade för båda. Utanför kaféet ser man palmer, båtar och staden Port Elizabeth. Utan för var tack och lov inte vår båt. Nog med skrivande nu blir det dryck. Efter det söker vi oss bortöver mot en lämplig strand.
12.57 Christers badande fick ett hastigt slut. Något gömt i sanden bet/knep honom i det tidigare sargade fläktfingret. Blodvite uppstod ännu en gång. Då jag badade tidigare var det helt utan problem. Jag vet inte om Christer går ut igen för att bita tillbaka.
Admiralty Bay, en härlig badvik på Bequia.
Christer blir biten av ett okänt djur (krabba?)
13.46 Längs stranden finner man förutom sand och vatten även snäckskal, rester av träd, korallbitar och hål, hål gjorda av krabbor. Vi har även hittat mera av de där gröna och lätt genomskinliga stenarna vi fann på Martinique. Nu vet jag vad de är. De är av havet välslipade glasbitar från flaskor.
14.43 Vi har efter vi läskat oss nu kommit till ”De Bistro”. Här har vi beställt in en tretton tums pizza med ananas. På tal om att dela. Då Christer skulle betala sin läsk på affären undrade expediten om han skulle betala min med. Varför skulle en betala för två? Vi möter detta fenomen hela tiden. Kommer det två vita män efter varandra i en kö så tas det för givet att de ska betala tillsammans.
15.55 En halv pizza räckte långt och med apelsin- och grapefruktjuice till var det vad vi behövde. Vi behövde även och fick också blaska av oss på en liten toalett bakom restaurangen. Nu väntar vi på att få gå ombord båten hem.
Båttrafik till och från Bequia.
Port Elizabeth, huvudort på Bequia.
16.16 Vi har just satt oss tillrätta på Bequia Express I. Nästa resa tar snart sin början. Vi lämnar den nordligaste av Grenadinerna bakom oss. Bequia är framför allt populärt bland båtfolk och här fanns massor av fina privatbåtar.
16.45 Dunkandes lämnar vi Port Elizabeth bakom oss. På vägen ut passerade vi en båt med danska flaggan i aktern.
18.03 Vi är tillbaka i Kingstown och har fått tag på en minibuss mot Arnos Vale på busstationen. Vår lilla minibuss med 19 personer ombord har tagit en omväg. Vi har kört rätt uppför till synes lodrätta vägar. Hur klarar bussen av det? Var tusan är vi? Kommer vi hem? Hinner vi med flyget? Vilken dag var det nu igen?
Vi närmar oss Kingstown och Saint Vincent.
18.41 De yngre herrar som ansvarade för minibussen förstod inte vart vi skulle. Efter att precis undvikit att köra över hundar och barn så testade de att stanna vid diverse dyra hotell undrande om vi bodde där? Vårt boende verkade vara helt okänt innan de kom på att det nog låg "hos doktorn". Det var helt sant eftersom det fanns en klinik våningen under vårt rum. Spädbarnsskrik på morgnarna hade gjort oss uppmärksamma på det. Vi kom till slut fram, köpte dryck, hämtade packningen och fick ringa en taxi. Det blev Christer som fick ringa och förklara vägen för chauffören. Damen tyckte att jag skulle få ta mig en kaffe innan vi åkte. Hon förklarade pedagogiskt för Christer om hur viktigt det var att jag fick dricka mitt kaffe. Det har blivit dags att lämna Saint Vincent. De har inte varit lika serviceminded här, inte alls som de tidigare öarna. Dock har de haft väldigt goda drycker både de med och de utan alkohol.
19.33 Vi sitter ännu i avgångshallen. Vi sitter ännu vid några gater. Nu vill jag komma ombord, iväg, fram, iväg mot boendet och fram till det. Där vill jag packa upp och duscha. Det har varit mycket idag.
19.49 Det gick personal till gaten och så gjorde de flesta av passagerarna. Några av dem väntade på 19.20 planet. Nu var det dock vårt plan, flight 311 som inkommit. Folk blev förgrymmade och det var svårt att komma förbi. Vi trängde oss ut och sitter nu och väntar. Troligast sitter flera fast i kön. Ljudet vi hörde häromkvällen, "Oau, oau", hördes nu från en kvinna i 40-årsåldern. Ljudet eller vad det nu är finns även med i en låt vi hört.
19.59 Piloten meddelade just att det blivit över-/dubbelbokning. Jag tycker dock att det är gott om plats här. Jaja bara att vänta, det är ju i alla fall den trettonde juli.
20.14 Det verkar som om folk till två olika destinationer, Trinidad och Barbados har bokats in på denna flygning. Nu kan ju planet bara ha plats för ett gäng. Det är visst kaos vid gaten. Jag tyckte att några som just kom ombord sa så.
20.28 Fler passagerare har släppts ombord. Är det de som ska vidare till Trinidad, Barbados eller kanske båda två? Vart hamnar de som inte kommer med? Vi som ”bara” ska till nästa destination Grenada fick komma ombord först. Nu drar motorerna igång. Framför oss sitter två scouter med blå skjortor och scarf.
20.49 De till Trinidad är med i alla fall. Jag vet nu inte hur det är med resten. Nu har vi fyllt i immigrationskorten för ännu ett land.
GRENADA
21.48 De papper vi fyllt i var fel. De vi fyllde i här på flygplatsen var dock rätt. Det vi trodde var för tullen har visat sig vara för både passpoliserna och tullen. Väskorna kom och det bar av i en taxi. Dock först efter att chaffisen frågat en kollega om vägen. Vi stannade till ett tag vid en annan taxi/minibuss och en påkörd kille med blodiga byxor. Taxikillen försäkrade för oss att vi valt rätt ö, ingen karibisk ö är bättre än Grenada påstod han. Nu är vi på Beach Inn i Grand Anse. http://www.beachinngrenada.com/. Ännu en gång i rum 5. Nu blir det dusch. Hurra! Vårt badrum är fantastiskt fint.
22.08 Inom loppet av 12 timmar har vi åkt med 4 fordon, varit på 3 öar, åkt med 2 båtar och gjort 1 flygning. Nu har vi noll energi kvar. Det är tur att man inte gör sådana här resor varje dag. Den nedpackade läsken i långa glasflaskor från Saint Vincent är guld värd nu!