Introduktion till dissociation

sedan 24 juli 2000!

DISSOCIATION OCH DISSOCIATIVA STÖRNINGAR

MÄNNISKANS KLUVENHET

O, vilka kluvenheter människosinnet är i stånd till, förundrades Saladin dystert. O, vilka motstridiga jag som trängs och skuffas inne i dessa skinnsäckar. Undra på att vi inte kan koncentrera oss på någonting särskilt länge. Undra på att vi måste uppfinna fjärrkontrolldosor för att kunna hoppa mellan tevekanaler. Om vi riktade dessa dosor mot oss själva skulle vi upptäcka fler kanaler än en kabel- eller satellittevepamp någonsin drömt om...
(Salman Rushdie)

Människan synes till sin grundläggande natur vara kluven, något som Salman Rushdie, bland många andra författare, gett uttryck för genom sina romanfigurer. Denna kluvenhet ger upphov till människans mest centrala problem, som redan aposteln Paulus skrev om:"Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke vill, det gör jag." Sedan ger Paulus en förklaring till varför det är så: "Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det icke mer jag som gör det, utan synden, som bor i mig." Paulus menar alltså att det inom honom dväljs en motstridig kraft som han inte vill identifiera sig med, men denna någon är kraftfull nog att ha makt över Paulus´ beteende.

Paulus definierade den oönskade delen av sig själv som "synden". Med moderna psykologiska begrepp skulle man kunna kalla denna del eller "makt" för en delpersonlighet, jagtillstånd, möjlig jag, självschema, ego, internaliserad objekt, energimönster eller annat. Det finns ett stort antal termer och teorier som alla syftar på samma sak: de mer eller mindre dolda delar av oss själva som vi antingen identifierar oss med eller tar avstånd ifrån och som ibland är så påträngande att de har ett sken av autonomitet. Desto mer autonoma de ter sig, desto mer dissocierade är de från resten av personligheten.

DISSOCIATION SOM BEGREPP

Enligt en mer "officiell", klinisk definition innebär dissociation en störning eller förändring av normalt integrerade funktioner såsom identitet, minne, medvetande eller perception av omgivningen. Dessa störningar är plötsliga eller gradvisa, övergående eller kroniska. Men det påpekas också att man inte ska utgå ifrån att dissociation alltid skulle vara sjukligt, i med den inte alltid orsakar signifikant försämring, obehag, eller leder till hjälpsökande.

Enligt min åsikt är minnet alltid drabbad vid en dissociativ episod. Minnet fungerar som ett "klister" som binder ihop olika funktioner eller tillstånd genom att skapa en känsla av kontinuitet över tid och rum. Vid en dissociativ episod sker ett avbrott i denna kontinuitet och vi rycks ut ur vår normala referensram, varmed det också blir ett avbrott i vår normala associationskedja. Plötsligt får vi en upplevelse av att vara främmande för oss själva (störning av identitet), saknar minnesbilder från ett offentligt framträdande (störning av minnet), är så absorberade av en spännande film att vi inte hör vad som pågår runt omkring oss (störning av medvetandet) eller får en känsla av déja vu (störning av perception).

Artwork by Judy Castelli. Used with permission of the Artist.

STRESSPÅVERKAN

Man har känt till i över hundra år att svår psykisk stress kan leda till dissociativa reaktioner. I patientpopulationer med dissociativ identitetsstörning, den allvarligaste formen av dissociativ störning, rapporteras grava fysiska eller sexuella övergrepp i barndomen ha förekommit hos över 80 % av patienterna.

Dissociation spelar en central roll öven i akuta responser på trauma samt i stressrelatread psykopatologi. Man har rapporterat om dissociativa reaktioner vid bland annat naturkatastrofer, sexuella övergrepp och kronisk smärta. Dissociativa symptom utgör ett inslag i akut stressreaktion samt posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och kan även förutsäga förekomsten av PTSD.

I vissa fall förtätas de dissociativa reaktionerna till ett psykiatriskt syndrom. Detta kan yttra sig genom att man exempelvis är oförmögen att minnas personlig information (dissociativ amnesi); plötsligt och oväntat reser bort ifrån hemmet eller arbetsplatsen och samtidigt för oförmögen att minnas sitt förflutna (dissociativ fugue); känner sig avskild från de egna tankarna eller den egna kroppen, som om man var en utomstående betraktare av sig själv (depersonalisationssyndrom); har två eller fler åtskilda personlighetstillstånd som existerar sida vid sida och som vid återkommande tillfällen tar kontroll över personens beteende (dissociativ identitetsstörning); eller hamnar i ett tillstånd av medvetslöshet, stupor eller koma som inte beror på någon somatisk sjukdom eller skada (dissociativt syndrom utan närmare specifikation).

De här uppräknade tillstånden finns beskrivna i DSM-IV (Diagnostic and Statistic Manual of Mental Disorders, Fourth Edition). även ICD-10 (International Classification of Diseases, Tenth Revision), det officiella diagnossystemet inom svensk sjukvård, beskriver motsvarande tillstånd.

FORSKNING

Artwork by Judy Castelli. Used with permission of the Artist.

Sedan 1980, då fyra arbeten om dissociativa störningar publicerades i ledande psykiatriska tidskrifter, har det bedrivits en allt mer expanderande internationell forskning kring dissociation. Rapporter om dissociativa störningar finns numera från minst 27 olika länder. Två svenska fall av dissociativ identitetsstörning har hitintills publicerats. I övrigt är forskningen i Sverige obefintlig och begreppet i det närmsta okänt.

Epidemiologiska studier har vanligtvis gjorts med hjälp av Dissociative Experiences Scale (DES), ett kliniskt screeningsinstrument ämnat att hjälpa identifiera personer med potentiell dissociativ psykopatologi samt ett forskningsinstrument för att kvantifiera dissociativa upplevelser. Det är ett av de mest prövade instrumenten gällande dissociation och har standardiserats på minst tio språk. Det finns även i en svensk, icke-standardiserad version.