freds tuffa filmer redux italien asien snusk sverige annat intervjuer länkar index
Vita frun (1962)
Regi: Arne MattssonSå var det dags för den tredje Hillman-filmen, gjord 1962 och här har Arne gått tillbaka det svart-vita mediet igen efter färg-extra vaganzan i Mannekäng i rött. Nu börjar Arne glida in i det politiskt med kontroversiella sextiotalet, och våra vänstervridna recensenter var inte lika förtjust i den här som hans tidigare deckare. Men vad vet dom.
Liksom i Damen i svart så utspelar sig den här rysaren i och omkring en herrgård, samt givetvis i dom mer adliga kretsarna av den svenska befolkningen. Som vanligt så spelar Anita Björk en kvinna med ett tveksamt psyke, som dessutom har ett förhållande med förvaltaren Tor Isedal. Karaktärerna runt omkring består bland annat av en tangorabatt-prydd Jan Malmsjö, den stränga sjuksköterskan Sif Ruud, den stillsamma doktorn Nils Asther och många fler.
Filmen börjar med att Gio Petré begår självmord genom att dränka sig i kärret. Givetvis verkar inte allt gå rätt till och hennes misstänktsamme bror, Malmsjö, kommer dit för att nysta i saker och ting. Naturligtvis så sätts hela intrigen igång av uppläsningen av ett testamente, något som får vissa delar av vårt sällskap att bli väldigt missnöjda, och morden kan börja.
För ovanlighetens skull så dyker inte Karl-Arne Holmsten upp förrän efter halva filmen, och det är nästan som om sveriges egen Jar-Jar Bink, Nils Hallberg, får huvudrollen. Ingen fel med det, det ger en annorlunda uppbyggnad och gott om utrymme för Arnes patenterade snygga kameraåkning och oehört stämningsfyllda ljussättning. Även om Vita frun inte har samma känsla som Damen i svart, eller samma färgsprakande intrig som Mannekäng i rött, så snackar vi om står thriller-konst här, nåt som Arne Mattson hade tagit till sitt hjärta.
Men filmens riktigt stora behållning är ändå Nils Asther som doktor Simon Ek. Han gör en dunderroll och har en enorm karisma. Spana in filmen enbart för honom!
/FA