freds tuffa filmer
            redux
 

            
italien
            asien snusk
            sverige annat
            intervjuer länkar
            index



            
 


            
BARB WIRE (1996)


            
Regi: David Hogan


            
Det börjar med att Pamela Anderson
            visar brösten. Hon uppträder på en nattklubb
            genom att röra sig sexigt i minimala kläder samtidigt
            som hon blir besprutad med vatten. Och även om jag knappast
            tillhör hennes största fans så kan inte förnekas
            att jag uppskattar detta. Men nu är det inte strippa hon
            är, utan prisjägare ute på uppdrag.


            
Platsen är Steel Harbor, något
            av en fristad i ett auktoritärt USA i en inte allt för
            avlägsen framtid. Huvudpersonen Barb (Pamela alltså)
            driver här en egen nattklubb vid sidan av verksamheten som
            prisjägare. På denna har hon Udo Kier som sin högra
            hand, en blind bror som dricker för mycket, en stor Rottweiler
            som biter stökiga män på ett extremt känsligt
            ställe, och ett tufft kvinnligt rockband som står
            för musiken. Dessutom har hon sexiga kläder i svart
            läder och en uppsättning tuffa vapen. Och givetvis
            har hon problem - annars skulle det ju inte vara mycket till
            film, eller hur? Problem som bär namnen Cora D och Axel.
            Två motståndskämpar vilka behöver Barbs
            hjälp för att kunna lämna landet. 


            
Barb vill först inte ge dem
            någon hjälp, men tvingas ändå av omständigheterna
            att ställa upp för dem, varigenom hon får den
            effektive och sadistiske överste Pryzer till fiende. En
            man regeringen sänt till Steel Harbor just för att,
            tillsammans med sina SS-uniformerade specialtrupper, finna Cora
            D. och Axel. Detta resulterar i en hel del riktigt snygg (förvånansvärt
            snygg!) action med såväl skjutvapen som karatesparkar,
            och mot slutet blir det en helt okej biljakt. Snyggast är
            scenen där Barb fightas på hyttaket på en stor
            hamnkran. 


            
Jag kan verkligen inte förstå
            hur denna film kan ha ett av de sämsta betygen på
            Internet Movie Database; 3.3 (på en tiogradig skala) senast
            jag kollade. Visst, stor filmkonst är den inte, men den
            är ju allt annat än tråkigt, och att vara tråkig
            är enligt min mening den enda dödssynden för en
            film. Inte heller har den några påfallande logiska
            luckor eller allt för hemska skådespelarinsatser.
            Nåja, läser du FTF bryr du dig antagligen inte om
            vad folk i allmänhet tycker om en film. Du är antagligen
            mer intresserad av att få veta att här finns en kort
            scen med tortyr av nästan naken kvinna och att Udo vid ett
            tillfälle uppträder i fånig peruk. Och varför
            skulle du inte vara det? 


            
Film är underhållning.
            Och ”Barb Wire” är bra underhållning.


            
Synd att regissören David Hogans
            karriär tog slut innan den ens hann börja. Förutom
            ”Barb Wire” har han bara gjort en film, ”Most
            Wanted”, med Keenen Ivory Wayans och Jon Voight, som kom
            något år efteråt. Fast därtill har han
            förstås jobbat med actionscenerna i både ”Alien
            3” och ”Batman Forever”.


            
Magnus Johansson