Nobelpriset
Svenska Akademin
Men frågorna kan svepas undan. På vägen dit. För dit ska jag. Och lägga mina då gamla händer på checken.

PADDANS VÄG TILL PRISET

1) Bli publicerad
2) Bli läst
3) Behålla modet att inte ändra på mitt skrivsätt
4) Bli översatt
5) Bli etablerad
6) Få grått skägg

Och målet? Två saker. Det blir roligt att få hålla talet, där inför alla inbjudna. Bara en sån sak som att man enligt seden börjar med: Ers Majestät, damer och herrar... osv. Det kan de ju drömma om. Också lustigt är att man ska lämna in talet innan, så det kan översättas och alla kan förstå det. Tja, då ser jag ju ingen mening med att tala. Jag tänker dock inte vägra att lämna in ett manuskript, alls inte, jag tänker bara prata om nåt helt annat. Om vad? Tja, om vad jag för stunden känner för.

För inte tänker jag utnyttja tillfället till att ge monarkin på tafsen, alls inte. Det hoppas jag redan framgått med all önskvärd tydlighet vid diplomöverräckandet, när jag artigt men bestämt vägrat att ta emot vad det än månde vara av drottningen.

Enda problemet med det är att jag verkligen vill hålla det där talet, och frågan är om jag tillåts göra det efter att ha vägrat ta emot priset.

Jag antar att vissa saker får man helt enkelt ta som de kommer. Jo, jag ser fram mot maten också, och att få bära frack. Jag är mycket stilig i frack. Och med grått skägg sen.
Det är väl ändå ett fint pris vi har, svenska medborgare. Och nu senast blev det utdelat till en författare som har skrivit några bra böcker (och en hoper dåliga, ).

Frågan är bara: vad ska kungen där och göra? Han har väl aldrig gläst en bok?

Men nu när jag tänker på det, det finns fler
frågor.

Varför måste det lyssnas på falsksång i Rinkeby?

Varför läses det inte ur verken på middagen?

Varför ser kungen så ful ut i sina medaljer? (Jag vill ha en snyggare! Eller andra medaljer.)