Frågor och svar från läkarspalten i tid ningen Viva 1993-1994

Medicinska frågor


Jag blir ofta fästingbiten när jag vistas i skärgården. hur farligt är det?
"Stina"

Svar:
Många oroar sig för fästingar precis som du gör. I regel är det ofarligt att bli biten av en fästing. men ibland kan dessa djur vara bärare av två olika slags smittämnen. Fästingar smittade med något av dessa smittämnen förekommer i Sverige fläckvis i vissa områden bland annat i Stockholms skärgård och söderut längs ostkusten.

Den vanligaste smittan är Borrelia som är ett slags bakterie. Ofta ger den en röd rund ring runt bettet efter en eller ett par veckor. Ringen blir större ju längre tiden går men bleknar sedan bort.

Det går inte att vaccinera sig mot Borrelia. Dessbättre är den enkel att behandla med penicillin. Även om Borrelia ofta självläker bör infektionen behandlas av läkare. Då riskerar man inga följdverkningar. I ovanliga fall kan annars bakterien hamna på andra platser i kroppen. Den kan då ge symtom såsom huvudvärk, ledvärk, trötthet eller domningar.

Fästingen kan också vara bärare av TBE-virus som i vissa fall kan ge hjärnhinneinflammation. Mindre än 5% av fästingarna bär smittan. Personer som vistas mycket i områden där det finns många smittbärande fästingar kan vaccinera sig, till exempel på vårdcentral. Små barn brukar inte få sjukdomen lika svårt som vuxna och behöver oftast inte vaccineras. Bofasta personer på dessa fästingtäta platser kan ofta ha fått en naturlig immunitet. Om man smittats av TBE-virus får man två veckor efter fästingbettet feber och huvudvärk som klingar av efter en vecka. De flesta tillfrisknar därefter spontant. Men 30% kan dock efter några symtomfria dagar insjukna på nytt, denna gång i hjärnhinneinflammation. Symtomen är svårare än tidigare med huvudvärk, muskelvärk och feber. Läkare bör då kontaktas.

Även om risken är ganska liten att man ska få någon av dessa infektioner efter fästingbettet är det inte så roligt att bli biten. Detta kan man skydda sig mot genom att klä sig så att de inte kan komma in på kroppen. Enligt vissa erfarenheter tycks fästingarna lättare dras till vita kläder. Kanske kan man lättare undgå fästingbett genom att klä sig i mörka byxor, skor och strumpor. Eventuellt kan myggmedel på underbenen också bromsa fästingarna. Man bör också undvika att gå i högt gräs eftersom fästingarna gärna sitter på grästopparna och väntar.

När man tar bort fästingen bör man undvika att klämma den på magen så att den kräks och smitta kommer in i huden. Därför är det bra att använda en liten pincett eller liknande. Det finns också en särskild fästingbortagare att köpa på apoteket. Det gamla knepet att kväva fästingen med fett fungerar ocså, men det tar tid eftersom den bara andas ett par gånger i timmen. När man tar bort fästingen kan man vrida den lite, åt valfritt håll, så lossnar den lättare.


Vad är TWAR? Bör man skydda isg när man går i skogen?
"Skogsvandrare"

_ Svar:
TWAR är en chlamydiabakterie som man misstänkt vara orsaken till några dödsfall bland elitorienterare i Sverige. Det är dock osäkert om TWAR har något med dödsfallen att göra. På senare tid har man istället börjat misstänka ett virus som också sprids via älgar. Elitorienterare springer många timmar i skogen nästan dagligen och utsätter sig då för smittrisken på ett helt annat sätt än vad vanliga skogsvandrare gör.

En elitidrottare som tränar så hårt utsätter sig för helt andra risker när han tränar med en infektion i kroppen än vad vanliga motionärer gör. Det finns elitidrottare som dött av hjärtmuskelinflammation när de tävlat med en förkylning i kroppen. Om man tröttar ut sig så mycket som en elittävlare gör blir även kroppens immunförsvar tillfälligt försvagat. Då kan infektioner som annars brukar vara lindriga, sätta sig på platser i kroppen där de normalt inte brukar kunna hamna, till exempel i hjärtmuskeln. Det är detta som orsakat dödsfallen. Därför bör en elitidrottare inte träna eller tävla ens när han har en vanlig förkylning i kroppen. Risken för en vanlig motionär eller skogsvandrare att drabbas av detta är således närmast obefintlig. Det finns således ingen anledning till oro för dig.


Vi ska snart åka till Sydafrika på semester 2 veckor. Vilka vaccinatationer behövs i Sydafrika? Vad gör man om man skulle behöva blodtransfusion vid en olycka?
"Charter resenär"

Svar:
Ska ni resa till Sydafrika räcker det att se över sitt grundskydd med vaccination mot stelkrarmp och polio. Detta bör man även ha hemma i Sverige. Gammaglobulin mot gulsot rekommenderas också. Vanligt gammaglobulin ger ett skydd som bara varar tre månader, men numera går det också att vaccinera sig mot gulsot om man vill ha ett mer långvarigt skydd. Tre sprutor ger ett skydd som varar minst tre år Det kan vara bra för den som vistas ofta eller länge utomlands.
Med tanke på HIV-risken bör man generellt undvika blodtransfusioner i Afrika. Då är det bättre att snarast transporteras hem för att få behandlingen i Sverige. I Sydafrika är risken för HIV betydligt mindre än i andra afrikanska länder även om risken är något större än i Sverige. Om du är tvungen att få blodtransfusion i Afrika och inte genast kan åka hem, bör behandlingen ske i Sydafrika och inte i något annat centralafrikanskt land.


Jag är en yrksearbetande kvinna på 54 år. Jag har ständigt sus i öronen. När det är tyst runtomkring mig är det irriterande. Vad beror det på?
"Ylva"

Svar:
Om man vistas i ett helt tyst rum kan alla höra ett svagt susande i öronen. Ljudet kommer från innerörats hörselceller och hörselnerven. Vissa personer kan uppleva ett intensivare brus som stör upplevelsen av tal och musik. Detta kallas för tinnitus. Orsaken till sådana svårare susningar och biljud är skador på innerörat eller hörselnerven. Oftast är också hörseln nedsatt. Vanligaste anledningen till dessa skador är bullerskador hos dem som arbetat i bullrig miljö utan hörselskydd, eller den hörselförlust som drabbar alla med stigande ålder. Hörselceller som slutat fungera kan ge ifrån sig impulser som uppfattas som ljud. Det finns ingen känd medicin eller operation som kan ta bort susandet. Eftersom susandet är mest irriterande i en tyst omgivning upplever vissa lindring när det finns ljud runtomkring, till exempel en väckarklocka som tickar eller en radio som står på.


Jag är en frisk 50-årig kvinna som av och till blir så torr i munnen. Vad kan man göra åt det?
"Vera"

Svar:
Torra slemhinnor i munnen kan uppstå när det bildas för lite saliv i munnens spottkörtlar. Det är ett vanligt problem med stigande ålder. Den som andas mycket med öppen mun, till exempel under sömnen, kan också känna av besvär med muntorrhet. Personer med autoimmuna sjukdomar som reumatism har oftare besvär med muntorrhet. Vissa läkemedel kan också ge munntorrhet, till exempel psykofarmaka och åksjukemedel. På apoteket finns salivstimulerande sugtabletter och saliversättningsmedel som kan lindra symtomen. Även sockerfritt tuggummi kan göra nytta.


Fråga:
Jag har astma som kommer i perioder och blir sämre under våren när det finns mycket pollen. Jag har fått behandling med luftrörsvidgande medel (Bricanyl och Pulmicort Turbuhaler) som jag kan andas in när jag får besvär. Detta hjälper dock bara tillfälligt. Finns det annan behandling som kan lindra besvären bättre?
"Andfådd"

Svar:
Astma har blivit dubbelt så vanligt under de senaste30 åren. Sannolikt beror det på försämrat inomhusklimat. Samverkan mellan luftföroreningar och pollen kan också ha betydlese. 4% av befolkningen Sverige har astma och 7% av ungdomarna i Norrland har astma.
Det finns två sorters astma. Den allergiska astman börjar oftast i ungdomsåren och kan drabba personer som också har anlag för andra allergier och eksem.
Den icke-allergiska astman kommer vanligen först i vuxen ålder. I båda fallen uppkommer andnöd och pip i bröstet beroende på inflammation, svullnad och kramp i luftrören.
I första hand brukar man behandla astma med cortisonpreparat som man andas in i pulverform, till exempel Pulmocort Turbuhaler eller Becotide Diskhaler. Kortison fungerar genom att minska svullnaden och inflammationen i luftrören. På senare år har man insett att behandling med cortisonspray är så pass viktig att det blivit förstahandsbehandling. Om man akut får svårt att andas kan man dessutom använda korttidsverkande luftrörsvidgande inhalationsmedel (beta-2-receptorstimulerande medel, till exempel Bricanyl Turbuhaler eller Ventoline Diskhaler).
Man brukar föredra läkemedel som man andas in framför tabletter, eftersom medicinen vid inandningen hamnar direkt i lungorna där behandlingen behövs. Tidigare användes freonhaltiga gassprayer men dessa gav inte alltid lika bra effekt.
Om den här basbehandlingen inte hjälper tillräckligt, kan man lägga till andra mediciner. Tillägg med ett långverkande beta-2-receptorstimulerande medel som också andas in eller som tas som tablett kan förbättra symtomen genom att vidga luftrören. Teofyllintabletter kan ha liknande effekt. Det finns också en antikolinergika spray (Atrovent) som fungerar luftrörsvidgande men den hjälper bättre vid kronisk bronkit än vid ren astma.
Vid kraftiga allergiutlösta besvär kan inandning med Kromoglikat (till exempel Lomudal) blockera den allergiska reaktionen. Antihistamintabletter (till exempel Teldanex eller Clarityn) kan också minska allergiska reaktioner. Riktigt besvärlig astma kan också behandlas med kortisontabletter.
För att själv kunna följa hur mycket medicin som behövs är det bra att köpa en PEF-mätare (peak expiratory flow meter) på apoteket. Den mäter hur bra luften kan passera genom luftrören så att man själv kan kontrollera om behandlingen är tillräcklig.
Det finns således ganska många olika mediciner för att behandla astma med. Bäst är att ta kontakt med din distriktsläkare så att denne kan skräddarsy den behandling som passar dig bäst.


_ Fråga:
Jag har märkt sämre urinstråle vid vattenkastning sedan lång tid. Min läkare har sagt att detta beror på att prostatan är förstorad och att detta kan opereras. Då finns en liten risk att den sexuella förmågan kan påverkas. Nu har jag läst att det finns mikrovågsbehandling och tabletter som också kan hjälpa för mina besvär. Vad är det för skillnad mellan de olika behandlingarna?
"Pensionär"

Svar:
Det är mycket vanligt att prostatakörteln kan förstoras med åren. Då kan urinröret som passerar genom prostatakörteln klämmas till. Därvid kan urinstrålen blir sämre vid vattenkastning. Man kan behöva kissa oftare och det kan bli efterdropp.
Detta kan opereras genom att man helt tar bort prostatakörteln. Det vanligaste är dock att man istället gör en TUR-P operation där man hyvlar bort prostatavävnaden bit för bit genom urinröret. Då räcker det med ryggmärgsbedövning. För yngre män kan en nackdel vara att sädesutlösningen efter operationen inte fungerar normalt då sädesvätskan istället hamnar i urinblåsan. Detta kan försvåra för den som vill skaffa barn.
På senare tid har det kommit några olika mediciner som påstås kunna minska besvären så att operation kanske kan undvikas eller uppskjutas.
Ett nytt medel som kommit är alfa-1-receptorblockerare (Hytrinextabletter). som slappar av den glatta muskulaturen i prostatakörteln. Detta minskar prostata körtelns tryck på urinröret så att detta blir mindre tillklämt och urinflödet förbättras. Eventuell förbättring märks efter fyra veckors behandling.
Ett annat nytt medel som kommit är Proscar. Det är en tablett som hämmar prostatakörtelns tillväxtenzym. Ett halvårs behandling med detta medel har kunnat minska prostatkörtelns storlek med 20-30%. En nackdel är att behandlingen måste pågå i ett halvt år innan någon effekt av behandlingen märks. Först då kan man veta om tabletterna hjälper mot besvären eller inte. Jämfört med en TUR-P operation är förbättringen av urinflödet ganska marginell. Dessutom kan tabletterna under behandlingstiden ge biverkningar som impotens, yrsel eller nästäppa. Proscar sägs ge impotens i 5% och alfa- 1-receptorblockerare i 1%. Om tabletterna har effekt efter utvärderingsperioden på en månad respektive sex månader behöver behandlingen fortgå tills vidare. När behandlingen upphör återkommer prostatasymtomen som tidigare.
På flera sjukhus provar man också behandling med mikrovågor (TUMT) av samma typ som i en mikrovågsugn. Med denna behandling värms prostatan upp till 50-60 grader. Närliggande vävnad dödas av detta. Det,är inte känt varför behandlingen har effekt, men en teori är att nervändsluten i prostata förstörs av behandlingen. Denna behandling har också visat sig kunna förbättra prostatabesvären, men det är ännu oklart om denna effekt är bestående. Särskilt besvär med trängningar kan bli bättre med denna behandling. Detta skulle kunna bero på just att nervändarna förstörs i prostatan. Även tillklämningen av urinröret som går genom prostatakörteln minskar så att urinflödet förbättras något. Metoden är ännu inte så utprovad att man vet om potensen kan påverkas. Vid en TUR-P operation är risken för potensstörningar dock större.
Både mikrovågsbehandlingen och behandling med tabletter har dock endast effekt vid lätta och måttliga symtom. Fortfarande är operation med TUR-P metoden den mest effektiva och den används därför oftast när symtomen är mer uttalade. För att avgöra vilken behandling som är bäst brukar man göra en flödesmätning av urinen. Tar det mer än 15 sekunder att kissa 1 dl talar det för att en operation kan övervägas. Om du talar med din läkare eller en urolog så kan du få besked om vilken behandling som är bäst i ditt fall.


Vad kan man göra åt mina åderbråck?
"50-årig kvinna"

Svar:
Det är mycket vanligt med åderbråck, speciellt hos kvinnor. Man tror att en ärftlig eller hormonorsakad svaghet i vener och klaffar kan vara en anledning till att vissa lättare får åderbråck.

Åderbråck uppkommer när blodets återflöde från benen till hjärtat inte fungerar riktigt. Det kan bero på att klaffarna i venerna läcker. Normalt rinner det syresatta blodet ut i benen genom artärerna. Sedan rinner blodet tillbaka igen till hjärta och lungor genom venerna. Blodet pumpas upp från benen när man använder benmuskulturen i stående och gående. När man ligger rinner blodet tillbaka lätt ändå.

Det finns klaffar i venerna som hindrar att blodet rinner baklänges ner i benen igen efter att det pumpats upp av att man använt benmuskulaturen. Om klaffarna börjar bli otäta och läcka, stockar sig blodet i venerna. Man ser att venerna spänns ut av blodet. Benen kan även svullna och spänna. Svullnaden minskar om man lägger benen högt, lindar dem med en elastisk linda eller använder en kompressionsstrumpa. En stund promenad och motion mildrar också besvären. Åderbråck kan också opereras bort. Blodet får då rinna i något annat kärl.

Om man är gravid kan åderbråcken bli sämre, men använder man kompressionsstrumpa brukar det inte vara något problem. Oftast ger sig åderbråck till känna först när man blir äldre. Klaffarna i venerna börjar läcka och fungera sämre. Arbete med långvarigt stillastående kan skynda på besvären. Likaså kan övervikt försämra situationen. Klaffarna kan också skadas om man tidigare haft blodproppar i benen.


Vilka vaccinationer rekommenderar du för en kortare semesterresa i Asien? Hur kan vi skydda oss mot magbesvär mm?
"Resenär"

Svar:
Planerar man en resa i Asien bör man se över sitt vaccinationsskydd. Vid alla utlandsresor är det bra att ha ett grundskydd med polio, stelkramp och difteri.

Har man under livet fått 5 - 6 poliosprutor anses skyddet räcka resten av livet. Stelkramp och difterivaccinatioen bör förnyas ungefär vart tionde årefter att man fått grundimmunisering med tre sprutor med bestämda mellanrum. Har man fått sammanlagt fyra stelkrampsvaccinationer behöver den inte förnyas förrän efter lång tid, ca 30 år. Grundvaccinationerna får numera alla barn på barnavårdscentralerna.

Vid resa i Asien bör man dessutom skydda sig mot gulsot, hepatit A. Detta kan antingen ske med en gammaglobulinspruta, som har skyddande effekt under tre månader. Önskas ett mer långvarigt skydd kan man numera även vaccinera sig mot gulsot.

Risken att få en allergisk reaktion vid grundvaccinationen eller av gammaglobulin är mycket liten om man inte tidigare reagerat på dessa vaccin.

Med detta vaccinationmsskydd klarar man sig bra i Asiens storstäder. I vissa enstaka områden kan det behövas ytterligare vaccinationer.

I områden med parasitsjukdomen malaria kan profylax med tabletter komma ifråga. I Asien räcker det inte alltid med de vanliga klorokintabletterna eftersom där finns resistenta malariastammar. Klorokinfosfattabletterna doseras 250 mg 2 tabletter/vecka under resan samt 4 veckor därefter. (Doseringen ökas vid hög kroppsvikt) Man bör även skydda sig mot mygg och insektsbett (långärmad klädsel, myggolja, moskitnät över sängen).

Den som vill vara på säkra sidan - både mot sjukdomar och onödiga vaccinationer - kan kontakta infektionskliniken på närmaste sjukhus för att få råd. Där får du också besked om några platser på din resrutt motiverar malariaprofylax eller något kompletterande vaccinationsskydd.

När man reser utomlands till varmare länder är det också viktigt att tänka på vad man äter och dricker. I varma klimat trivs olika mikroorganismer bättre än i Sveriges kyligare klimat, och sprids därför lättare. Vanligaste orsaken till turistdiarre är sjukdomsalstrande kolibakterier och giftbildande stafylococcer. Salmonella, Campylobakter och Shigella bakterier kan ge mer besvärliga magsymtom.

Det finns inga vacciner som skyddar mot alla dessa infektioner, men de kan enkelt förebyggas om man följer några enkla råd:

-Drick inte vattenledningsvatten utan att först koka det 10-15 min. Eller drick buteljerat mineralvatten. Tänk på att isbitar kan innehålla bakterier.

-Var mycket försiktig med färska grönsaker, särskilt sallad, tomater och andra okokta grönskaer. De bör först ha sköljts i rikligt med kokat vatten. Säkrast är att koka grönsakerna och skala frukten.

- Undvik glass, vispgrädde, opastöriserad mjölk, konditorivaror med krämer, kalla såser, majonäs, kalla pastejer och kallskurna pålägg. Här kan finnas gott om bakterier.

- Ät inte råa skaldjur som ostron och musslor. Det kan innbeära risk för gulsot och diarreer.

-Se upp för mat som varmhålllits lång tid. Där kan bakterier börja växa till. Kött bör vara genomstekt eller välkokt (kan förutom bakterier även innehålla parasiten trikiner).

Vid resor till varmare trakter är en bra tumregel: Koka det, stek det, eller glöm det. Då kan man minska risken att drabbas av såväl en banalare turistdiarre som en alvarligare infektion på resmålet. Trevlig resa.


Varför får jag kramp i benen?
"Nattliga muskelkramper"

Svar:
Kramp uppstår när en muskel drar ihop sig hårt utan att det sker viljemässigt. Muskeln blir stenhård och det gör ont. Ibland kan sådan kramp uppkomma vid rubbningar i saltbalansen i muskeln. Saltbrist kan ge upphov till kramp hos en frisk person. Man kan förlora salt om man svettas mycket. Om man till exempel spelar en hård tennismatch i varmt väder kan man förlora så mycket salt att kramp uppstår.
Kramp kan också drabba simmare beroende på avkylning så att blodcirkulationen i muskulaturen tillfälligt blir sämre.
Av en liknande anledning brukar man uppmana folk att inte simma när de just har ätit eftersom blodet efter måltid dirigeras till tarmen för att hjälpa till med matsmältningen. Förutom sämre ork kan sämre blodgenomströmning i muskulaturen även leda till muskelkramp.
Ingen har kunnat komma med en bra förklaring till de häftiga muskelkramper som ibland väcker fullständigt friska personer mitt i natten. Vadmuskeln är den muskel som oftast råkar ut för kramp, och den kan ibland lösas genom att töja muskeln genom att trycka ned hälen och dra upp tårna. Krampen kan också släppa om man masserar muskeln eller lägger om varma eller kalla handdukar. Den som har täta besvär med kramper kan även pröva Kinin tabletter som kan fås på recept av distriktsläkaren.


_ Varför får jag födelsemärken?
"Prickar"

Svar:
Födelsemärken eller så kallade leverfläckar består av en samling pigmenterade celler i huden. Pigmentet heter melanin, vilket kommer från det grekiska ordet för svart. De flesta av dessa fläckar är helt ofarliga. De kan finnas i huden från födelsen, eller så kan de långsamt utvecklas under årens lopp. Under en graviditet eller efter perioder med intensiv solning, uppstår ofta nya leverfläckar. Vanligen är de helt godartade. I några få fall kan de utvecklas till cancer, malignt melanom. Om cellerna förändras så att leverfäcken börjar växa, mörkna, bli oregelbunden, klia eller blöda bör den tas bort. En läkare kan avgöra om något av dina leverfläckar behöver tas bort i lokalbedövning. Du kan också själv titta på dina leverfläckar då och då för att se om någon av dem ser avvikande eller misstänkt ut. Det är oftast inte praktiskt möjligt att ta bort alla ofarliga leverfläckar på kroppen eftersom de kan vara väldigt många till antalet, dessutom kommer det nya med tiden. Bästa sättet att förhindra uppkomsten av både ofarliga leverfläckar och malignt melanom är att skydda sig mot starkt solljus, särskilt på varmare breddgrader, genom att ha långärmad klädsel eller använda en solskyddskräm med tillräcklig skyddsfaktor. Man bör undvika att bli bränd av solen. Helst bör man inte sola alls. Ljushyade personer är mer känsliga för soljuset medan mörkhyade personer inte behöver vara lika försiktiga.


Har jag fel på hormonbalansen?
"Hårig"

Svar:
Det är vanligt med generande hårväxt av "manligt" slag. Den kan finnas på kinder, överläpp, haka, bröst eller ofta bara kring bröstvårtorna. Vanligen är det ofarligt. Oftast finner man ingen särskild förklaring till hårväxten. I de fall där hårväxten beror på en rubbning i hormonbalansen förekommer ofta också menstruationsrubbningar. De flesta fall av sådana ovanliga hormonbalansrubbningar börjar i puberteten. De är oftast också ärftliga. Om du har mycket besvär av din hårväxt kan du kontakta din läkare. Om det behövs kan man med ett blodprov mäta halten av manliga hormon i blodet. Kvinnor med generande hårväxt bör också undvika vissa sorters p-piller med den sorts gestagenhormon som kan stimulera hårväxten ytterligare. Din läkare kan också ge råd om vilka metoder som finns för att ta bort den generande hårväxten.

Nästa sida med frågesvar


Sign My Guestbook
View My Guestbook

© 1996
E-mail=cfgbz9wi001(a)sneakemail.com


Back to homepage


This page hosted by GeoCities Get your own Free Home Page