InledningFlaggaKorta faktaKartaHistoriaForntidSpanska tidenAmerikanska tidenMarcos tar överNutidNaturNaturDjurlivKlimatSamhälleStyrelseskickHuvudstaden ManilaIndustriJordbrukKul att vetaEn känd personMatKällorLitteraturförteckningLänkar |
JordbrukNästan hälften av Filippinernas invånare arbetar inom jordbruket, de flesta på små gårdar. Det finns även många stora plantager, både statsägda och privatägda, de flesta odlar för export. Ris
och majs är de vanligaste och viktigaste grödorna och de odlas mest för
eget bruk eller säljs inom landet. Om skörden blir bra, och inte
förstörs av någon tyfon, behöver inte
Filippinerna importera ris eller majs. På många ställen använder man
vattenbufflar som arbetsdjur och de används även till köttproduktion. Problem med jordbruket Det filippinska jordbruket är dock inte särskilt effektivt, trots att man har hyfsat bra förutsättningar. Många större markägare sköter sina plantager dåligt och det investeras för lite i jordbruket och vägnätet. Ett annat stort problem är att priset på de varor man exporterar, t ex sockerrör, kan variera kraftigt. Om priset blir lågt ett år betyder det kris för de områden som specialiserat sig på sockerrör. Då blir många bönder och lantarbetare fattiga flyttar in till storstädernas slumområden. Självklart är det ju dumt att vara beroende av en enda sak, men det är inte så lätt att ändra på det, i alla fall inte för de som bara har en liten gård. I slutet av 80-talet började man genomföra s k jordreformer som innebär att de som saknar eller bara har lite mark får delar av de stora godsägarnas mark. Regeringen har med världsbankens hjälp försökt öka användningen av konstgödsel, förbättra vägarna och konstbevattningen och öka användandet av andra tekniska hjälpmedel. Hittills har det dock inte hjälpt så mycket, man måste fortfarande importera mycket livsmedel. |