Vi dricker kaffe. Dom dricker te.
Vi dricker vin. Dom röker hasch.
Vi och Dom, det är vad människans bruk av droger också handlar om: Att skapa gränser - för vår identitet.
Förbjudet eller inte?
Det beror på - i vilken tid du lever. Och i vilken kultur.
Antropologerna ser ett mönster:
Det är nästan alltid överklassen som börjar. Så småningom sprids drogen till alla medborgare. Det är då den kan bli ett samhällsproblem.

Drogforskning brukar mest handla om olika preparat, om beroende och missbruk blandat med mycket tro och politik. Inte om bruk, samhälle och sammanhang. Men det är en brist, hävdar några engelska och amerikanska historiker och antropologer: Man kan inte få en sann bild av ett samhälle, en kultur, om man inte också studerar de droger som samhället använder. Att medvetet söka efter ämnen som påverkar vårt medvetande, det är lika gammalt som människosläktet, det är ett särdrag för Homo sapiens. Det skriver Andrew Sherratt, arkeolog och antropolog i Oxford, i en ny bok med den dubbeltydiga titeln Consuming habits, (Routledge 1995). "Konsumtionsmönster" eller "fördärvliga vanor" - drogernas historia handlar väl om bådadera.

Viktigt för ekonomin
Och drogerna är ett centralt element i varje kultur, ett viktigt inslag för religiösa erfarenheter, för skillnaderna mellan könen och i det sociala umgänget. För att inte tala om vilken roll de har spelat för världsekonomins framväxt...
Droger har varit viktiga för att bygga civilisationer och för att definiera kulturell identitet.
Exempel:
Att muslimer inte dricker vin - som faktiskt fanns i Muhammeds hemtrakter - blev en viktig del i deras erövrarkultur: ny grupp vill sätta nya normer.
Det är bara män, och några få gamla kvinnor, som får tugga koka hos barasanaindianerna i Amazonas - och de gör det alltid i grupp.
Hur länge skulle diplomatin, näringslivet, kulturlivet och så vidare kunna fungera om man inte då och då samlades i speciella gästhus för att tillsammans inta drogerna dry martini och torrt vitt vin?
För missbrukargänget ger knarket i och för sig kickar. Men lika viktigt är kanske att det också ger identiteten, är det gemensamma som avgränsar och formar gruppen.
Men vad är då en drog? Jo, något som man intar, men som varken är livsmedel eller medicin och som är psykoaktivt - alltså förändrar brukarens medvetandetillstånd.
Till droger måste man alltså räkna kaffe, te, kakao och tobak, även om droger för de flesta innebär något förbjudet.
Men gränserna för det förbjudna växlar - med tid, politiske och intelektuell mogenhet och kultur. För inte så länge sedan var opium, cannabis, kokain och LSD inte förbjudet i västvärlden. Kaffe var en gång i tiden förbjudet - tobak håller på att bli förbjudet igen, i praktiken. Alkohol är förbjudet i en del muslimska länder, men tilllåtet i alla andra. För vuxna vill säga, och kanske framför allt för män.

Varför förbjudet?
Det bestäms alltså politiskt och kulturellt vilka medvetandetillstånd som uppmuntras, tolereras respektive förbjuds.
Medförfattarna till den här boken, Jordan Goodman och Paul E Lovejoy (trevligt efternamn!), tar just upp den här besvärliga frågan: varför är somliga droger förbjudna medan andra blivit både lagliga och socialt godtagna?
Det finns inget svar, men det vore bra för drogdebatten om fler insåg att gränsen mellan legalt och illegalt inte är given, tycker Goodman och Lovejoy. Frågor som kriminalisering och avkriminalisering ska inte diskuteras bara i snävt farmakologiska och fysiologiska perspektiv. Nu har till exempel medvetandeförändrande ämnen som lugnande medel och Prozac accepterats bland medicinarna utan någon större debatt ute i samhället, menar de två forskarna. Historiker, antropologer och andra som ser saker i deras historiska och sociala sammanhang borde ha mycket att bidra med.
Det är lätt att tro att vi använder droger bara för att de innehåller beroendeframkallande ämnen som gör oss höga, pigga, lugna eller vad det nu är. Men det är inte enda skälet - gränsen mellan drogkonsumtion och andra vanor och sociala aktiviteter är inte strikt. Droger och andra vanor sprids på ungefär samma sätt - sockret är ett exempel.
Europa började använda socker på samma sätt som när kaffe och tobak introducerades: först en medicinsk användning, sedan en statussymbol för överklassen och till sist något självklart i alla medborgares tillvaro - och en ekonomiskt viktig vara i utbytet mellan i-världen och u-världen.

En sur pipa
Men frågor finns ändå, till exempel: Varför började européer röka tobak - men inte tugga betel? Betelnöten fördes också hit, nämligen, men slog inte an. För att det är fult och snaskigt att tugga betel? Tja, en sur pipa eller en prilla snus är inte heller så aptitliga.
Varför tobaksbruket spred sig snabbt är dock klart: det ansågs nyttigt. Det drev ut slem ur huvudet, mycket effektivare än salvia, timjan, lavendel, ingefära eller violrot som använts tidigare men som ansågs farligare.
(Nya droger har ofta sagts vara nyttiga. När Sigmund Freud beskrev kokain år 1884 ansågs det också jättenyttigt, hjälpte mot nästan allt.)
Drogantropologerna kan se en skala för hur droger används i traditionella samhällen. Från den exklusiva rätten för somliga, shamanerna, att berusa sig i religiösa sammanhang, till ett vitt utbrett tuggande av till exempel qat och koka för att få avlastning i arbetet.

Fungerar i små grupper
Man kan generalisera kring hur olika droger passar olika samhällen, fungerar i olika sammanhang. Ämnen som är starkt beteendeförändrande kan fungera i små grupper, där makten ännu inte är etablerad - men de passar inte i större grupper eller fasta strukturer.
Kraftiga hallucinogener hör alltså hemma i primitiva stamsamhällen, eller för avgränsade riter med schamanism och gränsöverskridande. För ceremonier med många deltagare, med socialt umgänge, förhandlingar och befästande av vänskap passar det bättre med milda droger som alkohol och tobak.
(Särskilt som effekterna av sådana här droger till stor del är de socialt förväntade. En hel del forskning visar till exempel att alkohol rent farmakologiskt inte löser upp hämningar, det är mera så att normerna för vad man får göra förändras när man har en vinflaska på bordet. Detta ska vi återkomma i en senare artikel.)
Och ser man det hela historiskt har den största förändringen i Västeuropas drogkultur skett på 1600- och 1700-talen. Då infördes kaffe, te, kakao och tobak - och blev på bara några decennier vitt spridda. Vad de ersatte är lite oklart - en del alkoholhaltiga drycker förstås, och som sagt andra saker som röktes för hälsans skull.
Socialt kan man se hur kaffe- och tedrickande blev symboliskt för upplysningstidens framväxande medelklass, måttfull, bildad och politiskt aktiv. Men inte bara; de nya drogerna lanserades ofta i befolkningsökningens Europa med argumentet att de dämpar hunger.
All den här trevliga antropologiska kunskapen som artikeln har vidarebefordrat - är den mer än en lustig krumelur? Ja, menar förstås forskarna bakom boken. De säger så här:
- Bara genom att få bättre kunskap om de subtila relationerna mellan kultur, konsumtion och samhälle kan vi få grepp om de problem med politikernas okunskap beträffande droger som hotar vår rättssäkerhet i dag.
Sven Johnsson 960413